Dinkelfrön och gubbsjuka

Ja den här helgen var ju intressant. Hälsade på hemma hos Bravorion för första gången på fyra år och arbetade mycket med vår B - Produktion som går under arbetsnamnet "Tjallaren". Kaos utbröt dock under inspelningen när Bravorion la handen runt sin MP5:a och klämde en geting med lillfingret. Den mordiske Bravorion drog sedan fram en köttyxa och massakerade den stackars getingen som trodde han skulle dö av lillfingrets kraft. Så nu kan jag ju inte säga att "inga djur skadades under inspelningen" tack vare dig!
En ny karaktär har även tillkommit. Han går under namnet "Millie" och är en wannaberasta som röker på rökelser. Mycket intressant karaktär med stark personlighet som vi är mycket stolta över. Våra två centerkaraktärer som vår historia kretsar till har namngets till Jurij och Vladimir. Två smågangsters som inte har så mycket för varandra men arbetar bra tillsammans. Även om Jurij aldrig riktigt kan inse vilka konsekvenser saker och ting kan få så lyckas han alltid komma undan verkar det som.
Ska bli kul och se om Svenska filminstitutet är villiga att bidra med utvecklingsmedel för de scener vi har gjort är ju knappast "dåliga" enligt mitt tycke...


Millie the rasta!

Ja den här veckan har allt varit körig. Två Naturkunskapsprov ligger kvar och ska göras. Nationellt prov i Matte A och två inlämningsuppgifter till Företagsekonomin. Dessvärre är det väl så att jag har mer eller mindre blivit tvungen att lägga den kursen åt sidan för att hinna med de andra då de är viktigare. Så vi får väl se hur det går.
Annars har jag ändå hunnit slappna av en hel del den här veckan. I onsdags så fick Bravorion och jag ryck och tänkte att vi skulle göra en novellfilm i min bil. Det har slutat med en "megaproduktion" som skall uppgå till minst en halvtimme. 30 min gangsterrulle från ghettot Norrtälje har ju aldrig gjorts så! Nu är det väl bara så att min sunkiga digitalkamera verkligen kör trattilajnen med batterierna. Men det roliga är att dem är mer än halffulla när man testar dem. Antar att den har blivit en diva under de senaste månaderna...
Hursomhelst så har vi än sålänge bara fått ihop ett intro och en trailer. Hitills så ligger planerna på att "teasern" på Youtube är början av filmen, men vi diskuterar det fortfarande. Något vi dock skulle behöva är riktiga filmgrejer. En DV-kamera vore t ex nice att ha... Ingen som kan låna ut? Jaja... Vi får väl sända in lite material till SF och se om vi kan få statligt bidrag till vår hobby. Jag menar. Bravorions regissör ska ju tydligen suga pung och han fick 10 000 av SF till utrustning. Så det finns ju en chans:P
Vi är i alla fall väldigt stolta över den lilla snutt på 2 min vi har skapat om man ser på vad vi har haft att jobba med...

Här är trailern till årets B succé!
http://www.youtube.com/watch?v=cmAzOSVMVMQ

Då ska vi se. Min bäste vän "hatar" mig typ för att han tar åt sig av att jag inte har full tillit till han. Men det är så jag lever. Jag litar inte på någon helt och hållet. Ingen kan veta vad som händer längre fram i livet. Min flickvän har bestämt att vi ska ta ett avbrott i en månad för att hon behöver tid för sig själv. Jag fixar inte företagsekonomin för att det går för fort. Men en positiv nyhet idag är att jag klarade geometriprovet utan att nästan inte ha läst på...

Summering: Jag är väldigt ensam nu.

Att vara stekare idag handlar om inställning istället för likvida medel. Vilken idiot som helst till fattiglapp kan kamma sig med en fläskkotlett, dra på sig en skjorta och veva med armen sådär efterblivet i luften. Detta är allmänt känt till varför stekarna ofta måste emigrera till de undervecklade kommunerna för att bli tagna på allvar. Om du därför av någon outgrundlig anledning befinner dig i Båstad, Halmstad eller på Gotland så gör du nog rätt i att hålla ett extra öga på flickvännen. Här är nämligen stekaren kung, och om det är något tjejer tycker är så "himla roligt", så är det att ligga med kungen. Detta baseras på det faktum att en tunnhårig lirare som kungen lyckats skaffa sig ett eldigt brasilianskt halvblod som hon Silvia.

Idag har jag då brottats med världens mest sönderknullade vanavel till kommunägd scanner. Allt för att få in några av mina bilder från stenbitskameran. Men nu är det så bara att bilderna inte ser något vidare ut pga att scannern sög pung. Men men. Jag kan visa lite av dem iaf...







Jag lovar. Bilderna ser bra mycket bättre ut i verkligheten. Men sen är det här mitt första riktiga fotoförsök.

Korv korv korv korv korv korv korv.... Ja då var GTA IV avklarat. Till mitt stora förtret. Men det var alldeles tillräckligt med speltimmar för att spelet ska få MVG. Rekommenderar det starkt även till människor som inte spelar. Storyn griper verkligen tag om ens pungkulor och slungar en fram och tillbaka mellan två häströvar. Ungefär så tagen blir man som om man skulle utsättas för det. Men jag är för kort för sånna uttalanden. Niko Bellic blir min super - antihjälte för en lång tid framöver nu. Shit jag har t om. börjat spela om det från början igen på direkten! Det är inte många spel som har fått mig att göra det. Inte ens Zelda franchisen.
Idag kanske man förhoppningsvis ska träffa Safari också. Vilket jag vill. Man kanske skulle FÖRSÖKA få med henne på bio eller något där man kan ha handen på hennes lår och FÖRSÖKA tala om för henne hur mycket jag faktiskt tycker om henne och hennes yttre. Men först måste hon acceptera att jag tycker så. Annars tallar jag på henne (stora blå ögon stirrar mot dig Safari)!
Har ett stort test som väntar i naturkunskapen nu i veckan tror jag. Eller var det nästa.... Hur som helst. Testet går ut på att man b.la. ska kunna nämna många av våra ben och muskler på latin. Alltså kunna stava till skiten också! Hur ska jag kunna komma ihåg att stava till "Sternocleidomastoideus"? Det är en halsmuskel för er som undrar. Jag kommer faila så hårt på det testet. Your delivery of shipment has failed... Får väl lägga in en stöt på läraren för pluspoäng eller något. Bli en såndär riktig smörelev som alla hatar. Ungefär som på teorikursen för körkortet. Läraren frågade om vi ville ha paus och alla började resa på sig tills jag sa:
Nej för fan kör på bara...
Sen var inte jag omtyckt. Men vafan liksom. Orka ta en 10 min paus på en 90min lektion. Jäkla småglin. 59 poäng fick jag sedan när jag skrev upp *stolt* Men Ladychris slog mig med två eller en poäng. Du ska få din lille spjuver! Det som dock var lite hemskt med uppskrivningen var väl att mina gamla högstadiekompis fick 52 poäng samma dag och samma tid... Tryckt stämning sen eller vadå?
Sedan kom jag hem i alla fall och skulle boka uppkörning på körskolan. Men det tyckte inte dem. Dem ansåg att jag skulle ha iaf fem körlektioner till plus en lilla uppkörning innan jag fick göra den riktiga. De lektionerna skulle inte börja förens efter tre månader och jag behövde mitt körkort med en gång. Så screw them. Satte mig hemma istället och bokade allt själv. Det gjorde jag med uppskrivningen också iof. för där var det samma sak med körskolan. Först fick jag en tid i juli i Norrtälje. Sedan ringde jag varje dag i en vecka tills jag fick en tid den 24 maj 07. Klarade det galant trots att jag verkligen trodde att jag hade misslyckats efter de första 15 min. Det var den äckligaste, jobbigaste, mest konsentrationskrävande jag någonsin utsatt mig själv för. Hade världens magont påvägen hem sen i uppsalabussen när stressen släppte. Men jag hade min lilla lapp i korthållaren nu som gav mig rätten att köra en dödsmaskin på upp till 4 ton! Nästan så man skulle ta och åka till Småland och spåra upp de gamla mobbarna och den äckliga mobbläraren som fick det mesta att eskalera. Köra rakt emot dem mot en vägg så tarmarna flyger ur och sedan stå och pissa på dem. Skrattar bäst som skrattar sist era tattare. Jag är påväg till att uppfylla en dröm uppe i metropolen medans ni sitter kvar i er äckliga håla. Hoppas ni får fula barn också!

Finns ingen tid! Pressar GTA IV! :O

Ja ni. Det har varit tyst här ett tag men... Om man inte känner för att skriva så blir det bara inte bra om man ska behöva tvinga fram det. Så det så.
Den här veckan (och lite av den förra) fick jag ett ryck när jag fick syn på den gamla Östtyska (fast den verkar misstänkt Västtysk, fast Camerapedia påstår att den är Östtysk) systemkameran som låg i min byrå här hemma. Bravorion och jag städade mitt rum nämligen. Verkligen storstädade! Bra att ha vänner till hands ibland. Men när jag var i Norrtälje under dagen köpte jag lite filmrullar för att ge mig ut i naturen och testa den. Tre rullar brände jag av och återvände sedan till fotoaffären för framkallning av en av rullarna. Till min förskräckelse så var det ingenting, nada, kaputt på rullen! Men ändå skulle dem ha 59 spänn för "framkallningen". Snikna jävlar. Gav mig hem efter det för att undersöka rullen som låg i kameran. Jag hade tagit 20 kort med den, tog en chansning och öppnade luckan utan att veva tillbaka rullen. Vad jag upptäcker är att rullen inte hade blivit framdragen över huvud taget... Filmen hade blivit felmonterad och var alltså inte fasspänf ordentligt i bygeln på andra sidan kameran. Surt... Nåväl. Jag prövade en annan metod och som rent trolleri så fungerade det den här gången. Bilderna blev hur bra som helst. Tyvärr har jag ingen scanner för att kunna visa upp några av dem, men jag kanske kan springa förbi någon bekant och låna en. Kameror tillverkade mellan 83-85 har sällan USB kontakter.
En annan intressant händelse denna veckan var att jag aldrig blev anmäld till NTI för att studera 150 gymnasiepoäng hos dem. Yay liksom. Nu måste jag läsa tre kurser på en månad pga något som inte ens var mitt fel! Jaja. Jag upptäckte det i dit i alla fall. Annars kunde det ha blivit struligt.
Imorgon blir det 20-årskalas för tjejen med bloggen: Ladychris.blogg.se. Misstänker att det blir bullar och saft som det alltid körs med. Inte mig emot. Gillar ändå inte direkt alkohol efter dendär ödestigra studentnatten 07 (inte min studentnatt då). Tre fisherman's, tre cider och sex Tequila shots senare så mådde jag inte så jättebra. Fast jag spydde inte först!
Hade en mysdag med Safari i onsdags samtidigt som hennes nakna katt satt och stirrade på mig (den har blivit rakad). Kunde inte hålla mig för skratt när jag såg den. Tänk er liksom. En mager rosa sak med tussar på tassarna och svansen samt huvudet kommer gående. Allt är oproportioneligt med varandra så huvudet ser gigantiskt ut, likaså tassarna. Hon slog mig sedan. Inte nog med att katten stirrade kostigt på mig under dagen, vaknade sedan mitt i natten med att den satt typ 10cm från mitt ansikte och råstirrade. Den katten är läskig!
På tisdag kommer Grand Theft Auto IV!!! Kan knappt bärga mig!


Ja där har vi den lilla skönheten. Expeditens kommentar när jag kom in med den i butiken var typ:
- Du skulle kunna slå ihjäl någon med den där kameran och den skulle ändå fungera!

Jahopp. Den här dagen kunde ju inte börjat bättre. Träffade min studievägledare idag eftersom att det verkar vara något skumt med de kurser jag skulle ha under våren. Det visade sig emellertid att den första kursen jag hade i Januari inte skulle ha börjat förens i Mars. Sedan fortsatte det med att de andra tre kurserna jag skulle ha på distans aldrig hade blivit anmälda av Cll. *yay* -.-... Så alltså har jag missat två kurser hitills enligt den ursprungliga planeringen. Shit vad ska hända med mitt studielån nu då tänker man direkt?! Jadu det återstår att se... I vilket fall som helst så komemr jag läsa Affärsjuridik A och Företagsekonomi A samtidigt på två veckor. Allt pga att Cll missade att faxa in min anmälan. Det är då fan att man ska behöva dubbelkolla allt hela tiden. Nästan bättre att man får göra det själv. Sedan säger hon att det som hände är oerhört sällsynt om inte helt unikt. Yay min vanliga tur! Så nu blir det körigt fram till 30 maj. 150 poäng ska läsas in från och med nu. Parallellt med Naturkunskap B och Matte A. Nån som vill byta sitt liv mot mitt? Jag tar gärna någons liv som har mycket pengar!

Snart är det dags för kent ännu en gång i Juni. Var vid Zinkensdamm IP idag och drömde och längtade. Längst fram ska vi stå och headbanga till "När det blåser på månen". Mina förhoppningar på förbandet är antingen Håkan Hellström eller The Storm. Hellström kommer spela i Helsingborg och Strömstad så man kan ju hoppas. Medans The Storm lirar i Köpenhamn. Dem är väl minst troliga. Bara det inte blir Familjen eller nått". Hade svårt med deras "debutsingel" Jaja det är ju kent sedan iaf.

Hunden säger "Ouuff" här bredvid mig. Tror han tycker att jag är en tråkmåns som sitter här och klickar runt. Han blev iaf überglad när jag kom hem. Som han alltid blir. Vi är ju syskon liksom! Börjar oroa mig över han nu dock för han börjar bli gammal. Våra förra Schäfrar fick avlivas när dem var 9 - 6 år efter att dem fått någon form av infektion som fick huden att ruttna bort mellan benen. Det var otäckt och dem led verkligen av det. Oliver är ju 7 nu så det är väl ganska naturligt att jag är oroad över han. Fast jag hörde att det finns en Schäfer här i Norrtälje som är 15 år. Så nog finns det hopp alltid. 



Dagens låt:
Lullaby av The Storm.

Jag har inte skrivit på ett tag här, men jag skyller på den plötsliga virusattacken som började stänga av alla applikationer i min dator. En efter en försvann dem... Så nu har jag fått installera om datorn. Jäkla tur att jag skapade systemåterställningsskivorna veckan innan!

I lördags var det 43års kalas. Inte en person då utan en 20åring och 23åring. Så då fick jag chansen att träffa hela gänget igen<3 Var längesedan man mådde så bra. Lurade även ner en physalis i Bravorion. Han tyckte inte om den... Kanske berodde på att den var möglig men inte visste jag det! Inte fick han sitta vid matbordet heller när vi åt tacos. Enligt han åtminstonde. Men jag fick han att klämma ner sig bredvid mig och en "flört" till han. Där satt vi sedan och tuggade i oss physalis och starka tacos medans två brudar flashade sina Iphones framför oss hela tiden... JA VI FATTAR! Ni har pojkvänner som har råd att importera dem från tyskland. So what? Ännu roligare blir det nu när den här generationen Iphones blyr utbytta mot riktiga 3G mobiler mot sommaren.

*nynnar vidare på Metal Gear Solid 2 main theme*

Har nu lyssnat igenom "Det kanske kommer en förändring" av kent och... Damn vad skör han låter. Vintervila all over typ. Men den är underbar. Som om det nu skulle kunna vara något annat när kent gör musik. Dem grabbarna är omänskliga! Men vi älskar dem ändå.
Även remixen på singeln är helt ok. Men det är en sån låt som bara går att lyssna på i en bil med allra helst feta högtalare. Mina duger i alla fall så att det ska låta bra. Jag ahr inte så högra krav att jag vill ha en subwoofer i bakluckan. Det är inget annat än en penisförlängare. Jag vet vem jag är och jag behöver inte skrika efter bekräftelse. Tyck om mig för den jag är helt enkelt.

Inte är det lätt för Bravorion nu heller. Han börjar hänga på en skör tråd om han fortsätter att utsätta sig för denna känslomässiga panik. Vet inte vad man borde göra. Jag vill bara att han till att börja med kommer bort från hela Farstaspektaklet. Fokuserar på skolan och sina vänner för att sedan förhoppningsvis träffa en normal tjej som inte är överemo! Du plågar bara dig själv när du sitter och maler alla problem i huvudet. Prata med oss istället. Fast ja. Jag är ju realistiskt pessimist så du vet ju redan vad jag kommer säga. Men sånna som jag behövs faktiskt också!

Safari blev galen på mig igår efter att jag sa att hon var självupptagen. Jag blir bara sådär ibland att jag snäser till om jag anser att något inte är rättvist. Om jag tycker om att se på fakta och anser att JAG tycker det är roligt så kan jag väl få se på det ibland? Det var därför jag råkade slänga ur mig det. Fast ja. Jag är rätt lättretlig nu så ursäkta. Vi måste lära oss att samsas om saker och ting och även ge tillbaka lika mycket som vi får av varandra. Förlåt i alla fall för igår smulan.


Dagens låt:
Det kanske kommer en förändring av kent. Text och musik: J.Berg
Dagens låt tillägnar jag Bravorion. Den passar utmärkt in på hans liv just nu.

"Älskling, jag vet att du är vaken
Signalen når din del, av världen
men får inget svar
I värmen står luften dödligt stilla
Tänk om du kunde se
hur processen tappar fart

Älskling, i natt kom du tillbaka
och allting var förlåtet
I en återvunnen dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
hänger skuggan av hoppet kvar på mitt rum"

Idag kan jag känna mig stolt trots veckans motgångar nu i veckan. Klarade av ett för mig ganska så komplicerat tal från Matte A kursen!

"Svensson och Andersson, som arbetar på samma arbetsplats, åker båda bil till arbetet. Svensson, som har 4 mil kortare resväg än Andersson, kör på en arbetsvecka (5 dagar) lika långt som Andersson kör på en dag. Hur långt har Andersson till arbetet?"

Har ni något att klura på. Det är en ekvation så ni inte missar det. Svaret förblir en hemlis...

Har börjat spela Sims 2 nu också tack vare Bravorion. Vad händer med min första sim? Hon hoppar i säng med Hembiträdet och förlovar sig! Hon är lebb! Roligt att se på men det är svårt att föreställa sig att ett helylleamerikanskt spel tillåter homosexuella förhållanden och adoption. Dock så kan man inte gifta sig. Vilket är taskigt.
Minns nu den natten jag hade en fruktansvärd gaydröm. Han såg ut lite som mig och jag tänker inte gå in på några detaljer om vad vi gjorde. Jag hade ångest när jag vaknade iaf... Det enda Bravorion gjorde var att garva åt mig när jag behövde psykiskt stöd från en vän. Jag vet åtminstonde nu att jag inte är gay... Men är det inte lite konstigt då att kilalr gillar att se två tjejer studsa runt i sänghalmen? På något vis är det skillnad mellan tjejförhållanden och grabbförhållanden. Kanske är tabu med att stoppa upp saker i folk. Vem vet. Vår kultur är ju rätt underlig ändå.

På lördag blir det  20-23årspartey. Det gamla gänget samlas än en gång. Vet inte om det ursprungliga stenåldersgänget samlas också innan det bar av men kul blir det. Möjligtsvis tacos för min del också. Fast jag borde inte äta mer än vad jag redan gör. Börjar få bukfetma. Inbillar jag mig men nu när jag är frisk så blir det motion på gym! Det är en nödvändighet med tanke på alla tillgångar man har. Dendär bilen är fan min förbannelse. Först så är jag urfattig pga den och sen blir jag fet av den...

Dagens låt:
MGS2 Maintheme 

Skrev slutprovet på Internationella relationer i måndags. Det gick åt pisshelvete...
Men det är klart... Jag hade ju ingen som helst aning om vad provet skulle bestå av. Men jag kan säga att det blev mer som ett slags historiaprov på krig som varit. Jag ville ju ha teoretiska och spekulativa frågeställningar. Inte en jävla historiegenomgång! Blir väl omprov antar jag.
Sen i tisdags så var det prov i Naturkunskap B. Det gick inte heller något vidare. Jag minns inte formeln för att räkna ut sannolikheten inom genetik! Inte heller vad en Mitos och Meios var. Så jag gör väl om det också. Min bild som duktig student fallerar. Ok jag är väl inte jätteduktig då... Inte ens duktig... Det har jag aldrig varit. Det bara verkar så.

Storasystrarna är på beök idag med sina barn. Jag flyr fältet in på mitt rum där jag kastar mig under min dammiga säng och ligger och gnyr deprimerat. Barn är inte min starka sida. Tror att det har att göra med att deras hjärnor inte är fullt utvecklade och jag klarar inte av att umgås med "saker" man inte kan ha en givande disskution med. Eller dreglar... Dem skrämmer mig bara. Ändå drar dem sig till mig medans jag spriger i panik och blundar för att låtsas att det inte händer. Scary shit liksom.
Nej jag har aldrig sagt att jag är normal. Konstigt egentligen då det är "human nature" att vilja pippa fram småknoddar i folkets park. Jag bryter på något vis evolutionen och kampen om att göra mig själv odödlig. Visserligen står Homosapiens idag i ett form av evolutionärt vakuum då vi nu själva bestämmer vårt öde. Istället för att våra kroppar ska anpassa sig efter miljön vi befinner oss i så anpassar vi oss själva med hjälp av maskiner och kläder. Därav så stananr vår evolution upp. The botten is nådd.

Får väl se vad som blir av med mitt liv. Just nu ser det ut som ett hoboliv med kanylen fastvuxen i armbågsleden.

Ja den här dagen kunde ju inte börja bättre. Landskapet är täckt av snö!
Hur ska jag våga sätta mig i bilen om Safari vill att jag ska till henne ikväll med mina vinterdäck? Det är ju som att köra runt med gladpapp runt sommardäck!
Nej jag tycker faktiskt att hon ska komma hit för en gångs skull. Har till och med städat för hennes ankomst. Men något säger mig att det inte blir så. Men jag försöker alltid ha ett hopp om att det blir som jag önskar. Men långt där inne säger min kropp att det inte blir så. Hon behöver inte sova kvar om hon inte vill. Bara hon kommer hit. Det betyder rätt mycket för mig. Nåväl...

Sökte arbete som Slot attendant idag. För er som inte vet vad det är så står man och övervakar de enarmade banditerna på Casino Cosmopolitan i Stockholm. Som en form at betjänare till de stackars människorna som sålt sin själ står man där i rött och tänker på att man kunde ha legat i sin säng och sovit sött kl tre på morgonen.
Men jag har inget val. Det finns inga extrajobb i Norrtälje. Att arbeta som Slot attendant låter ganska passande för mig ändå. När det ändå är tillf'älligt så. Öppetiderna var mellan 13-05 varje dag så det funkar ju bra när man pluggar. Men vi får se om jag ens blir kallad på intervju. För tillfället siktar jag bara på det så jag kan komma dit och se vad det handlar om.
Jag är ju trots allt van vid att svansa runt bland betydelsefulla människor (inkl de som tror att de är de). Så det passar nog mig bra.

Jag minns den gången när jag arbetade på Merck Sharp & Dhome. Vi skulle på ett affärsmöte ute på Lidingö. Jag hamnar mitt emellan mina två överordnare (konsulterna) i sina kostymer och med VD:n för företaget framför mig. Självklart bjuds det på kaffe. Jag som nästan kräks av att dricka kaffe! Men man får ju inte vara otrevlig när det gäller framtida leveranser så där sitter jag och verkligen tvingar ner nattsvart kaffe medans vi diskuterar saldona och uttnyttjad yta. Jag tänker:
Snälla kan det inte komma ner en liten liten meteor och slå ner precis i kaffekoppen!
Så blev det tyvärr inte...
Jag lyckas klämma i mig åtminstonde halva koppen innan det blir dags för en inspektionsrunda nere på deras lager. Låda på låda med prylar uppstaplade till taket i deras lilla lagerlokal klättrar jag runt för att finna samma saker som fanns i mitt lager som deras.
Efter en snabb inspektion komemr vi sedan fram till att allt som finns där ska skickas till mitt lager på MSD. Men vänta nu tänker jag. Hur fasen ska vi få plats med 40-50 pallar hos oss? Vi har ju precis gjort iordning det och slängt ut tiotalet ton saker som gick till bränning. Ska vi upprepa samma misstag igen eller?
Sagt och gjort skakar vi hand efter mötet och allt skickas till MSD. Kaos utbryter den dagen allt anländer...
Jag står där med 50 pallar som ska dirigeras runt bland våra tre lager mitt i juni. Som ett nyck av gud kommer det sedan en tysk långtradare med en tysk gubbe som bara kan liiiite svenska. Oooook hur ska jag lösa det här nu då? Skickar en av vaktmästarna som kan lite tyska på honom medans pall efter pall tas ner till det stora pallagret nere vid sjön. Börjar sedan lasta ur långtradaren med vaktmästaren och för in det i våra två plocklager i källaren på kontorskomplexet. Som ännu ett nyck av gud kommer det sedan två lastbilar till som ska ner till företaget nedanför MSD. Ok nu blir det brådis och jag springer fram och tillbaka med hundratals papper i händerna för att reda ut röran. Tack och lov så löste sig allt då jag kunde kalla in all servicepersonal i huset för att reda ut i röran och allt blev frid och fröjd för lite inventering.
Dagen efter kom sedan ett lass med 120 laptops. Till min stora förskräckelse fattas ett antal lådor och jag får genast hundra saker samtidigt att göra! Ett tiotal samtal senare anländer konsulterna för att försöka reda ut röran med de saknade laptopdatorerna. Vilket senare visade sig inte var saknade. Dem hade antagligen trillat av pallen och blivit ompackade under leveransen. Men många av lådorna var svårt skadade och det blev många timmars inspektioner för att se till att allt var helt och snyggt. Men den dagen var man bra sugen på att ta en och springa. För det var ju inte billiga saker vi pratade om.
Gud jag saknar verkligen det jobbet. Det fanns så stora möjligheter att klättra upp inom företaget och jag siktade dit varje dag. Tills den dagen kom när konsulten kallade in mig på möte och sa att företaget blödde (förlorade pengar smabbt) varpå jag blev tvungen att sluta eftersom att jag kostade för mycket...

Vaknar upp.
Sträcker på mig.
AJ!...
Träningsverk. Inte på ett ställe heller utan över allt!
Går upp ur sängen vid åttatiden och ställer mig vid  fönstret och filosoferar medans snöflingorna dalar ner mot marken.
Något jag kommer att tänka på är hur en mening oftast kan börja mellan två blyga människor inom det engelska språket.
Ex. Ta en tonårsfilm om förbjuden kärlek och dittan och dattan så kan en mening oftast se ut såhär när antingen tjejen eller killen ska fråga något:
- Ehm, listen. I was wondering if you would like to...

Såg ni det? "Listen"... Varför i helsike kan inte svenskan ha ett sådant uttryck? Det är ju så vackert och känslosamt! Ordet fångar verkligen blygheten och kärleken som personen försöker uttrycka. Ett älskvärt ord som jag mer än gärna skulle vilja hitta ett substitut för inom det svenska ordet med sina ynka 10.000 ord. Jag älskar verkligen det svenska språket. Det gör jag verkligen. Men det känns ibland så otroligt fattigt.
Det kanske är därför jag beundrar kent så hårt just för att dem kan skapa så känslosamma texter utifrån detta hårda förhållande. Eller så är det bara deras filosofi om att man inte ska kunna sära på sång och musik och sedan hoppas på att meningen ska finnas kvar.

Minuterna tickar vidare. Min oro över ekonomin hopar sig som mina nightterrors kan göra. Jag inser att jag inte klarar av att bara plugga och samtidigt betala av bilen. Den första tanken som dyker upp är att sälja bilen för att köpa en röd liten Fiat. Men den idén slocknar tyvärr när jag inser att jag fortfarande har ett lån på 31.000 hos Santander Consumer Bank. Jag kanske aldrig kan få igen dem pengarna för att betala av den. Inte nog med att jag har ett lån att betala av. Mitt samvete gnager också över att mina föräldrar stod för handpenningen på 10.000 när den köptes.
Panik någon?
Jag kan inte leva på mitt studiebidrag. Allt går till bensin och avbetalning. Kanske borde jag låta bilen stå hemma mer? Nej det går inte heller för det är till och med dyrare att åka buss in till stan än att ta bilen i dagsläget. Inte kunde jag veta att jag skulle bli uppsagd fyra månader efter att jag hade köpt bilen. Inte kunde jag veta att jag bara skulle få outhärdliga och skräckinjagande arbeten. Visst att köra dumper var ok om det inte vore för att jag riskerade mitt liv varje dag över golfjord. Nej det jag behöver nu är ett extrajobb. Jag har till och med börjat fundera över att syssla med telemarketing igen. Inte på det vanliga viset utan mer företagsinriktat. Eller vara kassör i en klädesbutik. Kanske receptionist också. Men vart ska man få sådana arbeten i Norrtälje? Stockholm är väl en bra idé, men att ha ett extrajobb där medans man bor och pluggar i Norrtälje är en riktig förlustaffär...
Visserligen har jag något som verkar vara en riktig toppenidé. Men jag saknar både pengar och finansiärer för att starta det. Plus att jag inte tycker att jag verkar vara entreprenörstypen.

Minuter blir till timmar...
Bravorion ska tydligen gå på Mobergs ikväll. Jag avskyr verkligen det stället. Man kan inte ens ha en konversation där inne även om man skriker till varandra. Att det sedan går in en spännis i en och frågar om man muckar gräl är bara droppen.
Vart man än ser sig om står det bimbos med alldeles för lite kläder samt självrespekt och gnuggar skinkorna mot snorfulla volvokloner med antingen keps eller rufsfrisyr. En miljö som jag verkligen inte alls passar in i. Mitt intresse för sprit försvann sommaren 07 på 88:ornas studentfest.
Jag var en aning deprimerad över hur fort tiden gick och gav mig in i ett Tequilarace med en gammal klasskamrat. Han var först med att hänga över trädgårdssoffan på Mobergs och kräkas. Sedan dröjde det inte länge förens det var min tur. Sedan bröt helvetet ut i mitt huvud. Det var nästan som om min hjärna fick panik. För mycket sprit för min lilla kropp verkade det som. Jag staplar ut från Mobergs i rasande takt genom folkhavet. Möter mina bekanta och säger något om att jag inte mår bra och vill hem.
Tassar sedan vidare ner mot centrum. Varför vet jag inte. Men jag tänkte kanske att jag skulle försöka gå av mig ruset. Tar sedan ut pengar och ringer en taxi. En väldigt trevlig dam som jag hade en givande fyllekonversation med kan jag säga. Vad det nu var vi pratade om...
Hur som helst så åkte jag hem till min flickvän. Där satt jag sedan sen hela natten med hennes soptunna och kräktes. Sedan dess har jag inte velat dricka mig full mer. Numera tar jag kanske en Baileys för att få njuta en mörk oktoberkväll i min ensamhet.

Dagens låt:
Lullaby med The Cure

För er som undrar.

"Dinkelfrönochgubbsjuka" har faktiskt en betydelse! För jag misstänker att jag en dag kommer bli en gubbsjuk jäkel som sitter på verandan med pipan i munnen och spanar på tonårsflickorna som skuttar runt nere på gatan medans min gamla hagga till fru kommer ut med kaffet och häller det i knät på mig. Det blev en lång mening det.

Dinkelfrön står för det morderna samhällets moralpanik och hälsonoja. Jag är ju inte heller opåverkad av hälsonojan och försöker hålla igång och äta rätt. Vilket inte går något vidare då det slinker ner en och annan chipspåse då och då...

Bravorion och jag fick idag ett cpryck. Vi skulle gå och gymma... Vilket vi också gjorde mot alla odds. Tänk er. Två små nerds stiger in i gymmet bland alla pumpade gubbar och ställer sig på stepmaskinen! Kan det bli mycket annat än katastrof?
Hur som helst så steg vi upp på stepmaskinerna och började jogga iväg. Bravorion påpekar att det är mycket roligare att springa i skogen, men säger samtidigt också att risken antagligen är större att man bryter vristen. Varpå han sedan joggar vidare. Jag och andra sidan minns mitt allra första möte med en stepmaskin. Det var under våren 07. Den var tre gånger större än mig både på höjden pch bredden kändes det som. Jag besteg den i alla fall och började jogga iväg.
Det som hände sedan var en riktig skräckupplevelse. Jag miste kontrollen över mina ben och den började gå fortare och fortare... I ren panik slänger jag mig sedan av från de, får handtaget i örat och rasar sedan ner på golvet. Där ligger jag sedan. Som ett utstött mongo på det rutiga golvet. Helt ensam medans Anastacia pumpar ur pioneerstereon.

fem minuter passerar och passet är över. Trodde jag! Nejdå det var bara uppvärmningen. Nu började allvaret!
Bravorion travar vidare och ser helt oberörd ut. Medans jag börjar svettas som en gris efter en kvart. Tillslut så orkar jag bara inte hålla på med den mer och stannar den tvärt.
Går tillbadrummet och dricker en skvätt vatten och ser mig om i gymmet för att hitta något annat att träna. Men i andra änden ser jag fortfarande Bravorion guppa vidare. Så jag går över till honom och påpekar att han kanske inte ska gå ut så hårt när det är första gången och han går snällt av. Vi placerar oss vid en ny spacead apparat. Tricepstränaren! *Dramatiskt ackord* Jag nämner inte ens något om den...
Efter en tid så finner jag mig själv vid en väldigt lustig sak. En sak som vill att man ska lyfta upp benen samt dra ner armarna så att man liksom viker ihop sig själv med hjälp av magmusklerna. Vad händer? Jag håller på att kräkas efter sju stycken. Varför vet jag inte men Bravorion tror att det kunde ha med min frukost bara. Jag misstänker att min kropp fick en svår chock när den helt plötsligt befann sig på en gym under badhuset.

Autobaums hjärna: Nu ska vi ut och träna lille kropp så vi kommer i någorlunda fin form till sommaren
Autobaums mage: Va sa du för nått?! No way du ljuger!
Autobaums hjärna: Visst vill du väl att din flicka ska beundra vår kropp och få kåtryck så fort tröjan åker av?
Autobaums mage: Jao visst. Men jag får ju skitmycket träning av att käka Mc'donaldsburgare. Vet du ens hur mycket muskler som går åt till det hjärnan?
Autobaums hjärna: Jag bryr mig inte ens ditt fetto!

Vi vet alla vad som hände sedan. Jag höll på att få upp frukosten inne på toaletten...

Nu förstör jag hela dagens träning med att äta Marabou mjölkchoklad också! *slår mig själv i pannan*
Jag är verkligen ett praktexemplar på en vanlig svensson...


Låt oss nu hylla Anastacia för att det var hennes skiva som rullade i Pioneerstereon den fruktansvärda dagen då jag slog på öronen nere på MSD's gym.

Ibland känns allting så konstigt. Nästan som om en tät svart dimma omsluter en varpå man känner något som kan liknas med en panikkänsla. Den kommer när saker och ting inte är som det ska. Eller när man blir osäker på om vad man vill åstadkomma med livet. En tryckande känsla över bröstet som får en att vilja fly i panik och lämna allt bakom sig. Kanske inte börja om på nytt men att fly från allt de jobbiga. Som tiden. Den går alldeles för fort och jag hinner inte med något känns det som.

Tänk det har nu gått tio år sedan Kent släppte den eminenta lilla skivan Isola. Året var 1998 och jag hörde "Om du var här" på radion under färden mot skolan. Sedan dess har jag varit fast. Tio år har passerat sedan jag fastnade för kent på riktigt. Jag gick i sjunde klass på högstadiet i Braås och hade en väldigt underlig musiksmak innan Isola. Rammstein liksom hallå!  Får nog skylla på min syster med hennes enormt breda musiksmak den dagen hon lånade ut "Live aus Berlin" till mig. Det skulle hon inte ha gjort...
Tiden gick i alla fall fram till den dagen då "Om du var här" spelades på radion. Nu tog mitt sjuka jag över och jag har nu lyssnat konstant på kent sedan 1998. Släng in lite Depeche Mode också så har vi där redan min skivsamling. Ångrar jag mig? Inte ens för en sekund!
Önskar ibland att jag var äldre och att jag inte hade missat så många av deras stora konserter. Något jag också ångrar är att jag inte gick på båda konserterna i Storängsbotten den 27/5-05. Jag talar såklart om Turné 19.
Dagen efter när jag sedan kom hem igen så föll jag ihop på govlet i mitt rum. Där låg jag sedan. Helt slut känslomässigt där det på insidan av hjärnan svallade stora vågor av alla dess känslor som finns. Kanske var det inte bara pga konserten jag börja böla. Det kan också ha haft med allt som hade hänt under den våren. Förmodligen en av de mest motgångsfulla åren i mitt liv.

2004 så träffade jag min första flickvän. Visst det var dömt att misslyckas redan från början. Men det är svårt att styra sina känslor. Efter sex måndaders turbulens så tog det sedan slut med dunder och brak kan jag lova. Det var också under denna perioden jag lärde känna min närmaste och bästa vän "Bravorion". Det värsta är nog ändå att en liten flicka kallad "Safari" hade försökt visa sina känslor för mig precis när jag träffade den turbulenta tjejen. Jag som trodde att hon var intresserad av en annan såg aldrig vad hon igentligen kände för mig. Något som jag ångrar djupt än idag för hon är ändå en av de finaste personerna som finns. Lite självdestruktiv kanske men hon kommer förhoppningsvis över det.
 Men det tog ändå slut sedan under hösten 04 (tack och lov). Ett jäkla liv utbröt på Rodengymnasiet och många människor kunde roa sig och den turbulenta flickan som stog och skrek åt mig i Samkorridoren där hon sa åt mig att skaffa egna vänner istället för att ta hennes (påpekar här att jag aldrig försökt ta någons vänner, jag kan väl inte hjälpa att dem tyckte om mig liksom?). Sedan träffade hon en rätt välpumpad men "funnylooking" spännis några veckor efter mig. Antagligen hade hon haft han pågång under en tid medans hon var med mig men jag orkade inte bry mig om det mer.
Ännu mer liv utbröt dock när Mr. "Funnylooking" spännis kom och anklagade mig för att ha behandlat henne som en hora eller något och att jag var en skitstövel! Ganska roligt faktiskt att han såg mig som en skitig gummistövel. Så började han och jag tjafsa... Varför besvarade jag han? Jag försvarade mi ryckte! Folk började titta snett på mig i korridoren. To m mina vänner visste inte vem dem skulle tro på. Men Bravorion stod på min sida redan från dag ett. Även Safari. Hursomhelst så gav jag upp tillslut och det fick bli som det blev. Har inte pratat med henne sedan dess. Bara bytt några enstaka ord.
Sedan kom en ännu större motgång i mitt liv. Jag utbildade mig till elektriker på gymnasiet, och under en fem-veckorsperiod så skulle vi ha praktik på en firma vi skulle fixa själva. Fick en praktikplats hos en elektriker vi känner där jag bor. Han påpekade att det inte var någon idé för mig att gå fem hela veckor då det bara skulle bli samma sak om och om igen eftersom att det var lågsäsong för elektrikerna. Så vi kom överens om två veckor.
Sedan när de två veckorna hade passerat försökte jag nå min slöa jävla lärare över telefon och i skolan. Inte ett svar och man kunde inte se han någonstans. Efter ytterligare två veckor hittade jag han sedan och sa hur det låg till.
Han kallade mig för missbrukare och skulle personligen sparka ut mig med huvudet före ur El.
Jag satt som förstummad med hakan i knäet... Kunde inte få ur mig ett ord efter vad han hade sagt. Detta ledde i sin tur sedan att jag ringde min syo och rektor och bad om att få sluta omgående inom den utbildningen. Jag ville aldrig bli elektriker efter det.
Något jag kan vara stolt över idag och gotta mig över iaf är att man kunde se vilket dåligt samvete han hade. Han bad nästan på sina bara knän att jag skulle återvända och fortsätta med utbildningen. Men så blev det inte.
Jag gick fortfarande kvar i klassen, men jag hade reducerat min utbildning och tagit bort allt elinriktat så jag bara hade baskurserna kvar. Gjorde i princip om mitt schema så det kunde liknas med samhällskunskap nästan. Det gick åt helvete iaf och jag blev 1300 poäng kort när jag tog studenten.
Jag gick alltså in i vägg efter vägg under mitt andra år på gymnasiet. Det som började så lyckat under första året blev pannkakssmet under det andra.
Men saker och ting började vända ändå när jag började i trean. Jag hade lyckats charma till mig Safari med blommor och det vanliga romantiska köret och vi hade blivit ett par. Vilket gjorde att allt började kännas ljusare. Alla mina vänner fanns kvar där och den turbulenda flickan var sen länge borta ur bekantskapskretsen. Trots att det var hennes vänner från början...

Tänk så det kan bli va?