Jag är en scnhel hest
Skrev slutprovet på Internationella relationer i måndags. Det gick åt pisshelvete...
Men det är klart... Jag hade ju ingen som helst aning om vad provet skulle bestå av. Men jag kan säga att det blev mer som ett slags historiaprov på krig som varit. Jag ville ju ha teoretiska och spekulativa frågeställningar. Inte en jävla historiegenomgång! Blir väl omprov antar jag.
Sen i tisdags så var det prov i Naturkunskap B. Det gick inte heller något vidare. Jag minns inte formeln för att räkna ut sannolikheten inom genetik! Inte heller vad en Mitos och Meios var. Så jag gör väl om det också. Min bild som duktig student fallerar. Ok jag är väl inte jätteduktig då... Inte ens duktig... Det har jag aldrig varit. Det bara verkar så.
Storasystrarna är på beök idag med sina barn. Jag flyr fältet in på mitt rum där jag kastar mig under min dammiga säng och ligger och gnyr deprimerat. Barn är inte min starka sida. Tror att det har att göra med att deras hjärnor inte är fullt utvecklade och jag klarar inte av att umgås med "saker" man inte kan ha en givande disskution med. Eller dreglar... Dem skrämmer mig bara. Ändå drar dem sig till mig medans jag spriger i panik och blundar för att låtsas att det inte händer. Scary shit liksom.
Nej jag har aldrig sagt att jag är normal. Konstigt egentligen då det är "human nature" att vilja pippa fram småknoddar i folkets park. Jag bryter på något vis evolutionen och kampen om att göra mig själv odödlig. Visserligen står Homosapiens idag i ett form av evolutionärt vakuum då vi nu själva bestämmer vårt öde. Istället för att våra kroppar ska anpassa sig efter miljön vi befinner oss i så anpassar vi oss själva med hjälp av maskiner och kläder. Därav så stananr vår evolution upp. The botten is nådd.
Får väl se vad som blir av med mitt liv. Just nu ser det ut som ett hoboliv med kanylen fastvuxen i armbågsleden.
Men det är klart... Jag hade ju ingen som helst aning om vad provet skulle bestå av. Men jag kan säga att det blev mer som ett slags historiaprov på krig som varit. Jag ville ju ha teoretiska och spekulativa frågeställningar. Inte en jävla historiegenomgång! Blir väl omprov antar jag.
Sen i tisdags så var det prov i Naturkunskap B. Det gick inte heller något vidare. Jag minns inte formeln för att räkna ut sannolikheten inom genetik! Inte heller vad en Mitos och Meios var. Så jag gör väl om det också. Min bild som duktig student fallerar. Ok jag är väl inte jätteduktig då... Inte ens duktig... Det har jag aldrig varit. Det bara verkar så.
Storasystrarna är på beök idag med sina barn. Jag flyr fältet in på mitt rum där jag kastar mig under min dammiga säng och ligger och gnyr deprimerat. Barn är inte min starka sida. Tror att det har att göra med att deras hjärnor inte är fullt utvecklade och jag klarar inte av att umgås med "saker" man inte kan ha en givande disskution med. Eller dreglar... Dem skrämmer mig bara. Ändå drar dem sig till mig medans jag spriger i panik och blundar för att låtsas att det inte händer. Scary shit liksom.
Nej jag har aldrig sagt att jag är normal. Konstigt egentligen då det är "human nature" att vilja pippa fram småknoddar i folkets park. Jag bryter på något vis evolutionen och kampen om att göra mig själv odödlig. Visserligen står Homosapiens idag i ett form av evolutionärt vakuum då vi nu själva bestämmer vårt öde. Istället för att våra kroppar ska anpassa sig efter miljön vi befinner oss i så anpassar vi oss själva med hjälp av maskiner och kläder. Därav så stananr vår evolution upp. The botten is nådd.
Får väl se vad som blir av med mitt liv. Just nu ser det ut som ett hoboliv med kanylen fastvuxen i armbågsleden.
Kommentarer
Postat av: Bravorion
De där sakerna dras till rädsla, det är därför alla barn HATAR mig, för att jag är inte rädda för dem. Så då gråter de istället så att deras mammor ska hata mig. :(
Trackback
