Mr Autobaum. Arbetstitel: Administratör
Ja den här dagen kunde ju inte börja bättre. Landskapet är täckt av snö!
Hur ska jag våga sätta mig i bilen om Safari vill att jag ska till henne ikväll med mina vinterdäck? Det är ju som att köra runt med gladpapp runt sommardäck!
Nej jag tycker faktiskt att hon ska komma hit för en gångs skull. Har till och med städat för hennes ankomst. Men något säger mig att det inte blir så. Men jag försöker alltid ha ett hopp om att det blir som jag önskar. Men långt där inne säger min kropp att det inte blir så. Hon behöver inte sova kvar om hon inte vill. Bara hon kommer hit. Det betyder rätt mycket för mig. Nåväl...
Sökte arbete som Slot attendant idag. För er som inte vet vad det är så står man och övervakar de enarmade banditerna på Casino Cosmopolitan i Stockholm. Som en form at betjänare till de stackars människorna som sålt sin själ står man där i rött och tänker på att man kunde ha legat i sin säng och sovit sött kl tre på morgonen.
Men jag har inget val. Det finns inga extrajobb i Norrtälje. Att arbeta som Slot attendant låter ganska passande för mig ändå. När det ändå är tillf'älligt så. Öppetiderna var mellan 13-05 varje dag så det funkar ju bra när man pluggar. Men vi får se om jag ens blir kallad på intervju. För tillfället siktar jag bara på det så jag kan komma dit och se vad det handlar om.
Jag är ju trots allt van vid att svansa runt bland betydelsefulla människor (inkl de som tror att de är de). Så det passar nog mig bra.
Jag minns den gången när jag arbetade på Merck Sharp & Dhome. Vi skulle på ett affärsmöte ute på Lidingö. Jag hamnar mitt emellan mina två överordnare (konsulterna) i sina kostymer och med VD:n för företaget framför mig. Självklart bjuds det på kaffe. Jag som nästan kräks av att dricka kaffe! Men man får ju inte vara otrevlig när det gäller framtida leveranser så där sitter jag och verkligen tvingar ner nattsvart kaffe medans vi diskuterar saldona och uttnyttjad yta. Jag tänker:
Snälla kan det inte komma ner en liten liten meteor och slå ner precis i kaffekoppen!
Så blev det tyvärr inte...
Jag lyckas klämma i mig åtminstonde halva koppen innan det blir dags för en inspektionsrunda nere på deras lager. Låda på låda med prylar uppstaplade till taket i deras lilla lagerlokal klättrar jag runt för att finna samma saker som fanns i mitt lager som deras.
Efter en snabb inspektion komemr vi sedan fram till att allt som finns där ska skickas till mitt lager på MSD. Men vänta nu tänker jag. Hur fasen ska vi få plats med 40-50 pallar hos oss? Vi har ju precis gjort iordning det och slängt ut tiotalet ton saker som gick till bränning. Ska vi upprepa samma misstag igen eller?
Sagt och gjort skakar vi hand efter mötet och allt skickas till MSD. Kaos utbryter den dagen allt anländer...
Jag står där med 50 pallar som ska dirigeras runt bland våra tre lager mitt i juni. Som ett nyck av gud kommer det sedan en tysk långtradare med en tysk gubbe som bara kan liiiite svenska. Oooook hur ska jag lösa det här nu då? Skickar en av vaktmästarna som kan lite tyska på honom medans pall efter pall tas ner till det stora pallagret nere vid sjön. Börjar sedan lasta ur långtradaren med vaktmästaren och för in det i våra två plocklager i källaren på kontorskomplexet. Som ännu ett nyck av gud kommer det sedan två lastbilar till som ska ner till företaget nedanför MSD. Ok nu blir det brådis och jag springer fram och tillbaka med hundratals papper i händerna för att reda ut röran. Tack och lov så löste sig allt då jag kunde kalla in all servicepersonal i huset för att reda ut i röran och allt blev frid och fröjd för lite inventering.
Dagen efter kom sedan ett lass med 120 laptops. Till min stora förskräckelse fattas ett antal lådor och jag får genast hundra saker samtidigt att göra! Ett tiotal samtal senare anländer konsulterna för att försöka reda ut röran med de saknade laptopdatorerna. Vilket senare visade sig inte var saknade. Dem hade antagligen trillat av pallen och blivit ompackade under leveransen. Men många av lådorna var svårt skadade och det blev många timmars inspektioner för att se till att allt var helt och snyggt. Men den dagen var man bra sugen på att ta en och springa. För det var ju inte billiga saker vi pratade om.
Gud jag saknar verkligen det jobbet. Det fanns så stora möjligheter att klättra upp inom företaget och jag siktade dit varje dag. Tills den dagen kom när konsulten kallade in mig på möte och sa att företaget blödde (förlorade pengar smabbt) varpå jag blev tvungen att sluta eftersom att jag kostade för mycket...
Hur ska jag våga sätta mig i bilen om Safari vill att jag ska till henne ikväll med mina vinterdäck? Det är ju som att köra runt med gladpapp runt sommardäck!
Nej jag tycker faktiskt att hon ska komma hit för en gångs skull. Har till och med städat för hennes ankomst. Men något säger mig att det inte blir så. Men jag försöker alltid ha ett hopp om att det blir som jag önskar. Men långt där inne säger min kropp att det inte blir så. Hon behöver inte sova kvar om hon inte vill. Bara hon kommer hit. Det betyder rätt mycket för mig. Nåväl...
Sökte arbete som Slot attendant idag. För er som inte vet vad det är så står man och övervakar de enarmade banditerna på Casino Cosmopolitan i Stockholm. Som en form at betjänare till de stackars människorna som sålt sin själ står man där i rött och tänker på att man kunde ha legat i sin säng och sovit sött kl tre på morgonen.
Men jag har inget val. Det finns inga extrajobb i Norrtälje. Att arbeta som Slot attendant låter ganska passande för mig ändå. När det ändå är tillf'älligt så. Öppetiderna var mellan 13-05 varje dag så det funkar ju bra när man pluggar. Men vi får se om jag ens blir kallad på intervju. För tillfället siktar jag bara på det så jag kan komma dit och se vad det handlar om.
Jag är ju trots allt van vid att svansa runt bland betydelsefulla människor (inkl de som tror att de är de). Så det passar nog mig bra.
Jag minns den gången när jag arbetade på Merck Sharp & Dhome. Vi skulle på ett affärsmöte ute på Lidingö. Jag hamnar mitt emellan mina två överordnare (konsulterna) i sina kostymer och med VD:n för företaget framför mig. Självklart bjuds det på kaffe. Jag som nästan kräks av att dricka kaffe! Men man får ju inte vara otrevlig när det gäller framtida leveranser så där sitter jag och verkligen tvingar ner nattsvart kaffe medans vi diskuterar saldona och uttnyttjad yta. Jag tänker:
Snälla kan det inte komma ner en liten liten meteor och slå ner precis i kaffekoppen!
Så blev det tyvärr inte...
Jag lyckas klämma i mig åtminstonde halva koppen innan det blir dags för en inspektionsrunda nere på deras lager. Låda på låda med prylar uppstaplade till taket i deras lilla lagerlokal klättrar jag runt för att finna samma saker som fanns i mitt lager som deras.
Efter en snabb inspektion komemr vi sedan fram till att allt som finns där ska skickas till mitt lager på MSD. Men vänta nu tänker jag. Hur fasen ska vi få plats med 40-50 pallar hos oss? Vi har ju precis gjort iordning det och slängt ut tiotalet ton saker som gick till bränning. Ska vi upprepa samma misstag igen eller?
Sagt och gjort skakar vi hand efter mötet och allt skickas till MSD. Kaos utbryter den dagen allt anländer...
Jag står där med 50 pallar som ska dirigeras runt bland våra tre lager mitt i juni. Som ett nyck av gud kommer det sedan en tysk långtradare med en tysk gubbe som bara kan liiiite svenska. Oooook hur ska jag lösa det här nu då? Skickar en av vaktmästarna som kan lite tyska på honom medans pall efter pall tas ner till det stora pallagret nere vid sjön. Börjar sedan lasta ur långtradaren med vaktmästaren och för in det i våra två plocklager i källaren på kontorskomplexet. Som ännu ett nyck av gud kommer det sedan två lastbilar till som ska ner till företaget nedanför MSD. Ok nu blir det brådis och jag springer fram och tillbaka med hundratals papper i händerna för att reda ut röran. Tack och lov så löste sig allt då jag kunde kalla in all servicepersonal i huset för att reda ut i röran och allt blev frid och fröjd för lite inventering.
Dagen efter kom sedan ett lass med 120 laptops. Till min stora förskräckelse fattas ett antal lådor och jag får genast hundra saker samtidigt att göra! Ett tiotal samtal senare anländer konsulterna för att försöka reda ut röran med de saknade laptopdatorerna. Vilket senare visade sig inte var saknade. Dem hade antagligen trillat av pallen och blivit ompackade under leveransen. Men många av lådorna var svårt skadade och det blev många timmars inspektioner för att se till att allt var helt och snyggt. Men den dagen var man bra sugen på att ta en och springa. För det var ju inte billiga saker vi pratade om.
Gud jag saknar verkligen det jobbet. Det fanns så stora möjligheter att klättra upp inom företaget och jag siktade dit varje dag. Tills den dagen kom när konsulten kallade in mig på möte och sa att företaget blödde (förlorade pengar smabbt) varpå jag blev tvungen att sluta eftersom att jag kostade för mycket...
Kommentarer
Trackback
