Macrorakade katter
Den här veckan (och lite av den förra) fick jag ett ryck när jag fick syn på den gamla Östtyska (fast den verkar misstänkt Västtysk, fast Camerapedia påstår att den är Östtysk) systemkameran som låg i min byrå här hemma. Bravorion och jag städade mitt rum nämligen. Verkligen storstädade! Bra att ha vänner till hands ibland. Men när jag var i Norrtälje under dagen köpte jag lite filmrullar för att ge mig ut i naturen och testa den. Tre rullar brände jag av och återvände sedan till fotoaffären för framkallning av en av rullarna. Till min förskräckelse så var det ingenting, nada, kaputt på rullen! Men ändå skulle dem ha 59 spänn för "framkallningen". Snikna jävlar. Gav mig hem efter det för att undersöka rullen som låg i kameran. Jag hade tagit 20 kort med den, tog en chansning och öppnade luckan utan att veva tillbaka rullen. Vad jag upptäcker är att rullen inte hade blivit framdragen över huvud taget... Filmen hade blivit felmonterad och var alltså inte fasspänf ordentligt i bygeln på andra sidan kameran. Surt... Nåväl. Jag prövade en annan metod och som rent trolleri så fungerade det den här gången. Bilderna blev hur bra som helst. Tyvärr har jag ingen scanner för att kunna visa upp några av dem, men jag kanske kan springa förbi någon bekant och låna en. Kameror tillverkade mellan 83-85 har sällan USB kontakter.
En annan intressant händelse denna veckan var att jag aldrig blev anmäld till NTI för att studera 150 gymnasiepoäng hos dem. Yay liksom. Nu måste jag läsa tre kurser på en månad pga något som inte ens var mitt fel! Jaja. Jag upptäckte det i dit i alla fall. Annars kunde det ha blivit struligt.
Imorgon blir det 20-årskalas för tjejen med bloggen: Ladychris.blogg.se. Misstänker att det blir bullar och saft som det alltid körs med. Inte mig emot. Gillar ändå inte direkt alkohol efter dendär ödestigra studentnatten 07 (inte min studentnatt då). Tre fisherman's, tre cider och sex Tequila shots senare så mådde jag inte så jättebra. Fast jag spydde inte först!
Hade en mysdag med Safari i onsdags samtidigt som hennes nakna katt satt och stirrade på mig (den har blivit rakad). Kunde inte hålla mig för skratt när jag såg den. Tänk er liksom. En mager rosa sak med tussar på tassarna och svansen samt huvudet kommer gående. Allt är oproportioneligt med varandra så huvudet ser gigantiskt ut, likaså tassarna. Hon slog mig sedan. Inte nog med att katten stirrade kostigt på mig under dagen, vaknade sedan mitt i natten med att den satt typ 10cm från mitt ansikte och råstirrade. Den katten är läskig!
På tisdag kommer Grand Theft Auto IV!!! Kan knappt bärga mig!
Ja där har vi den lilla skönheten. Expeditens kommentar när jag kom in med den i butiken var typ:
- Du skulle kunna slå ihjäl någon med den där kameran och den skulle ändå fungera!
Dammråttornas rike
Efter att ha fått en efterfrågan av en illustration från mina bravader under sängen så publicerar jag nu denna bild!
Dammråttornas rike
Kastar mig in undersängen och påbörjar striden som värsta Rambo med en massiv kulspruta i ena handen på minst 120kg! Framför mig står tusentals, om inte miljontals romersk-formerade trupper av dammråttor med symbolen "D" på sina bröst. Mitt beslut var en aning förhastat verkar det som, men nu går det inte att dra sig ur. The war has begun... Den första truppen närmar sig mig och jag slänger upp en piska likt Indiana Jones så den fastnar i sängens underrede. Svingar mig ovanför dem och mejar ner flera tusen damråttehejdukar med min megalombastiska kulspruta. Sa jag att den vägde minst 300kg? Släpper taget och landar ner på golvet i ett hav av damm från de stupade dammråttorna. Stannar sedan kvar i en Snake pliskin-lik posé för att se skräckinjagande ut. Jag hör en dammråtta skrika:
-HARYYUUUKKEEEN!
När jag tittar upp så får jag en blåsprakande spark rätt i ögat från något som kan liknas en dammig fot. Desorienterad kvicknar jag till och inser att min supermegahäftigabombastiska kulspruta är borta! Sedan känner jag det. En kall mynning mot mitt bakhuvud. Dammråtta nr: D 6000 000 har tagit den. Jag har nu inget annat val än att göra som dem säger. Dem leder mig till riktets mitt där jag möts av Warlorden Dammus Gluteus Maximus. Vinden får hans cape att fladdra i vinden och han har en lapp över en av de icke existerande ögonen. Han säger:
-NjåååhjååhjååHJÅÅYAAA!
Någonting säger mig att det här inte är positivt och smyger sedan försiktigt ut min minigun ur armvecket. Den är verkligen mini men väger säkert 67,23536kg. Drar sedan upp den hastigt och mejar ner Dammus Gluteus Maximus tills det bara blir... Ja... Damm kvar av han. Vänder mig sedan hastigt om och trycker de 20 (kan ha varit 20 000 000 men jag är inte bombis) dammråttorna fulla med bly tills det bara blir damm kvar av dem också. Nu har jag äntligen fritt fram till deras ledare "Kadottaa pois yöpaita" som på svenska nästan kan översättas till "Borttappat nattlinne". Min bombastiskamegalomatiskfungolosalaneoflingpastillkulspruta är fortfarande borta dock... Shit liksom. Jag är fast inne i dammråttornas högkvarter med min superüberminigun utan en trygg utväg. Mina tankar rör sig runt om det kanske inte hade varit smartare att bara tagit fram dammsugaren. Men nej. Dammsugare är för mesar och tofflor! Inte en Rambo som jag. En Rambo med feta kulsprutan som tyvärr är borttappad.
Smyger runt ett hörn där jag hör röster. röster som kan liknas till ett mongo med för stort sockerintag. Framför mig står två dammråttor och värmer sig vid en brinnande fingerborg. Kutar fram och trycker ner deras "huvuden" i fingerborgen och ett dånande "WOOOOUUUFFF" ekar i korridorerna. Jag hade glömt bort att damm är oerhört brandfarligt och min toupé brändes bort till ett hårt skal över min fina hjässa. Nåväl tänker jag och plockar upp en tuss damm från golvet. Spottar mig själv i handen och drar det sedan uppe på huvudet för att kunna fästa dammet. Så gott som ny tänker jag och kutar sedan vidare i jakt på Kadottaa pois yöpaita. Ett dilemma uppstår dock. Om jag nu skulle lyckas med att döda Kadotta pois yöpaita så skulle jag sedan aldrig kunna ta mig här ifrån levande. Så vad göra?
Under min färd inne i högkvarteret passerade jag ett enormt lager av damm till att skapa fler dammråttor. Jag skulle kanske kunna sätta eld på det och få hela dammråttevärlden att sprängas i luften. Men då skulle samtidigt jag dö..
Ska jag offra mitt liv för mitt rum?
Svaret får ni inte idag.
To be continued!
Zinkensdamm blir täckt av hundhår och emos
Snart är det dags för kent ännu en gång i Juni. Var vid Zinkensdamm IP idag och drömde och längtade. Längst fram ska vi stå och headbanga till "När det blåser på månen". Mina förhoppningar på förbandet är antingen Håkan Hellström eller The Storm. Hellström kommer spela i Helsingborg och Strömstad så man kan ju hoppas. Medans The Storm lirar i Köpenhamn. Dem är väl minst troliga. Bara det inte blir Familjen eller nått". Hade svårt med deras "debutsingel" Jaja det är ju kent sedan iaf.
Hunden säger "Ouuff" här bredvid mig. Tror han tycker att jag är en tråkmåns som sitter här och klickar runt. Han blev iaf überglad när jag kom hem. Som han alltid blir. Vi är ju syskon liksom! Börjar oroa mig över han nu dock för han börjar bli gammal. Våra förra Schäfrar fick avlivas när dem var 9 - 6 år efter att dem fått någon form av infektion som fick huden att ruttna bort mellan benen. Det var otäckt och dem led verkligen av det. Oliver är ju 7 nu så det är väl ganska naturligt att jag är oroad över han. Fast jag hörde att det finns en Schäfer här i Norrtälje som är 15 år. Så nog finns det hopp alltid.
Dagens låt:
Lullaby av The Storm.
Det kanske kommer en förändring.
I lördags var det 43års kalas. Inte en person då utan en 20åring och 23åring. Så då fick jag chansen att träffa hela gänget igen<3 Var längesedan man mådde så bra. Lurade även ner en physalis i Bravorion. Han tyckte inte om den... Kanske berodde på att den var möglig men inte visste jag det! Inte fick han sitta vid matbordet heller när vi åt tacos. Enligt han åtminstonde. Men jag fick han att klämma ner sig bredvid mig och en "flört" till han. Där satt vi sedan och tuggade i oss physalis och starka tacos medans två brudar flashade sina Iphones framför oss hela tiden... JA VI FATTAR! Ni har pojkvänner som har råd att importera dem från tyskland. So what? Ännu roligare blir det nu när den här generationen Iphones blyr utbytta mot riktiga 3G mobiler mot sommaren.
*nynnar vidare på Metal Gear Solid 2 main theme*
Har nu lyssnat igenom "Det kanske kommer en förändring" av kent och... Damn vad skör han låter. Vintervila all over typ. Men den är underbar. Som om det nu skulle kunna vara något annat när kent gör musik. Dem grabbarna är omänskliga! Men vi älskar dem ändå.
Även remixen på singeln är helt ok. Men det är en sån låt som bara går att lyssna på i en bil med allra helst feta högtalare. Mina duger i alla fall så att det ska låta bra. Jag ahr inte så högra krav att jag vill ha en subwoofer i bakluckan. Det är inget annat än en penisförlängare. Jag vet vem jag är och jag behöver inte skrika efter bekräftelse. Tyck om mig för den jag är helt enkelt.
Inte är det lätt för Bravorion nu heller. Han börjar hänga på en skör tråd om han fortsätter att utsätta sig för denna känslomässiga panik. Vet inte vad man borde göra. Jag vill bara att han till att börja med kommer bort från hela Farstaspektaklet. Fokuserar på skolan och sina vänner för att sedan förhoppningsvis träffa en normal tjej som inte är överemo! Du plågar bara dig själv när du sitter och maler alla problem i huvudet. Prata med oss istället. Fast ja. Jag är ju realistiskt pessimist så du vet ju redan vad jag kommer säga. Men sånna som jag behövs faktiskt också!
Safari blev galen på mig igår efter att jag sa att hon var självupptagen. Jag blir bara sådär ibland att jag snäser till om jag anser att något inte är rättvist. Om jag tycker om att se på fakta och anser att JAG tycker det är roligt så kan jag väl få se på det ibland? Det var därför jag råkade slänga ur mig det. Fast ja. Jag är rätt lättretlig nu så ursäkta. Vi måste lära oss att samsas om saker och ting och även ge tillbaka lika mycket som vi får av varandra. Förlåt i alla fall för igår smulan.
Dagens låt:
Det kanske kommer en förändring av kent. Text och musik: J.Berg
Dagens låt tillägnar jag Bravorion. Den passar utmärkt in på hans liv just nu.
"Älskling, jag vet att du är vaken
Signalen når din del, av världen
men får inget svar
I värmen står luften dödligt stilla
Tänk om du kunde se
hur processen tappar fart
Älskling, i natt kom du tillbaka
och allting var förlåtet
I en återvunnen dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
hänger skuggan av hoppet kvar på mitt rum"
Homoförhållanden.
"Svensson och Andersson, som arbetar på samma arbetsplats, åker båda bil till arbetet. Svensson, som har 4 mil kortare resväg än Andersson, kör på en arbetsvecka (5 dagar) lika långt som Andersson kör på en dag. Hur långt har Andersson till arbetet?"
Har ni något att klura på. Det är en ekvation så ni inte missar det. Svaret förblir en hemlis...
Har börjat spela Sims 2 nu också tack vare Bravorion. Vad händer med min första sim? Hon hoppar i säng med Hembiträdet och förlovar sig! Hon är lebb! Roligt att se på men det är svårt att föreställa sig att ett helylleamerikanskt spel tillåter homosexuella förhållanden och adoption. Dock så kan man inte gifta sig. Vilket är taskigt.
Minns nu den natten jag hade en fruktansvärd gaydröm. Han såg ut lite som mig och jag tänker inte gå in på några detaljer om vad vi gjorde. Jag hade ångest när jag vaknade iaf... Det enda Bravorion gjorde var att garva åt mig när jag behövde psykiskt stöd från en vän. Jag vet åtminstonde nu att jag inte är gay... Men är det inte lite konstigt då att kilalr gillar att se två tjejer studsa runt i sänghalmen? På något vis är det skillnad mellan tjejförhållanden och grabbförhållanden. Kanske är tabu med att stoppa upp saker i folk. Vem vet. Vår kultur är ju rätt underlig ändå.
På lördag blir det 20-23årspartey. Det gamla gänget samlas än en gång. Vet inte om det ursprungliga stenåldersgänget samlas också innan det bar av men kul blir det. Möjligtsvis tacos för min del också. Fast jag borde inte äta mer än vad jag redan gör. Börjar få bukfetma. Inbillar jag mig men nu när jag är frisk så blir det motion på gym! Det är en nödvändighet med tanke på alla tillgångar man har. Dendär bilen är fan min förbannelse. Först så är jag urfattig pga den och sen blir jag fet av den...
Dagens låt:
MGS2 Maintheme
Jag är en scnhel hest
Men det är klart... Jag hade ju ingen som helst aning om vad provet skulle bestå av. Men jag kan säga att det blev mer som ett slags historiaprov på krig som varit. Jag ville ju ha teoretiska och spekulativa frågeställningar. Inte en jävla historiegenomgång! Blir väl omprov antar jag.
Sen i tisdags så var det prov i Naturkunskap B. Det gick inte heller något vidare. Jag minns inte formeln för att räkna ut sannolikheten inom genetik! Inte heller vad en Mitos och Meios var. Så jag gör väl om det också. Min bild som duktig student fallerar. Ok jag är väl inte jätteduktig då... Inte ens duktig... Det har jag aldrig varit. Det bara verkar så.
Storasystrarna är på beök idag med sina barn. Jag flyr fältet in på mitt rum där jag kastar mig under min dammiga säng och ligger och gnyr deprimerat. Barn är inte min starka sida. Tror att det har att göra med att deras hjärnor inte är fullt utvecklade och jag klarar inte av att umgås med "saker" man inte kan ha en givande disskution med. Eller dreglar... Dem skrämmer mig bara. Ändå drar dem sig till mig medans jag spriger i panik och blundar för att låtsas att det inte händer. Scary shit liksom.
Nej jag har aldrig sagt att jag är normal. Konstigt egentligen då det är "human nature" att vilja pippa fram småknoddar i folkets park. Jag bryter på något vis evolutionen och kampen om att göra mig själv odödlig. Visserligen står Homosapiens idag i ett form av evolutionärt vakuum då vi nu själva bestämmer vårt öde. Istället för att våra kroppar ska anpassa sig efter miljön vi befinner oss i så anpassar vi oss själva med hjälp av maskiner och kläder. Därav så stananr vår evolution upp. The botten is nådd.
Får väl se vad som blir av med mitt liv. Just nu ser det ut som ett hoboliv med kanylen fastvuxen i armbågsleden.
lycka
Vad är lycka egentligen (notera "e" Bravorion)? Det finns en form av pyramid eller trappa som behandlar det ämnet skapad av psykologen Maslow där man utgår från:
Självförverkligande
Meningsfullhet
Självbestämmande, självkontroll
Uppskattning, accepterande
Kontakt, kärlek, gemenskap
Trygghet, säkerhet
Fysiologiska behov
Där det fysiologiska behovet utgör den vitala och viktiga delen alla människor följer. Dock så ingår inte konsumtionsbehovet i trappan som vi i västvärlden anser som viktiga för att åstadkomma inre lycka. Vilket leder oss in på denna intressanta fråga som gäller oss här i västvärlden:
Kan man köpa lycka? och isåfall, vad är det för form av lycka? Om vi nu T ex. inte heller blir lyckliga av vår nya bil så finns det ju alltid Prozac att ta för att få ett välbefinnande. Är det en verklig lycka eftersom att vi inbillar kroppen att vi är lyckliga? Borde det inte vara äkta isåfall om kroppen känner välbehag?
Ett bra exempel skulle kunna vara en fattig människa i ett U-land. Han har aldrig haft möjlighet till konsumtion som vi i väst. Han kan istället känna lycka om han kan bli mätt för dagen. Men om det U-landet nu skulle utvecklas och nationens BNP skulle öka skulle också den fattige personen ha råd att konsumera. Kommer han forfarande bli lycklig om han är mätt för dagen, eller kommer det uppstå nya värderingar?
Fundera gärna på detta och skriv en kommentar här nere om vad ni tror.
Dagens drink:
Sex on the beach
Litteratur från spelens värld
Jag var bara tvungen att dela med mig ett stycke ur en av de hundratals böcker som finns att läsa i rollspelet "The Elders Scrolls IV Oblivion". Det får spelet och landet man befinner sig i att bli mer levande. Som den här boken T ex: om En upptäcktsresande som besöker en av de många Ayleid ruinerna utspridda i landet Cyrodill. Som man själv även kan utforska.
Rekommenderar starkt att ni prövar det. Många timmar framför tv:n eller datorn blir det!
Gloriesnand Laments Among the Ayleid Ruins
By Alexandre Hetrard
Having arrived at Gottlesfont Priory, halfway on the Gold Road between Skingrad and the Imperial City, I resolved to make a side trip to view the magnificent ruins of Ceyatatar, or "Shadow of the Fatherwoods" in the ancient Ayleid tongue. After many hours of difficult travel through tangled hawthorn hells and limberlosts, I was suddenly struck dumb by the aspect of five pure white columns rising from jade-green mound of vines to perfect V-shaped arches and graceful capitals towering above the verdant forest growth. This spectacle caused me to meditate on lost glories of the past, and the melancholy fate of high civilizations now poking like splinter shards of bone from green-grown tumulus of time-swept obscurity.
Within thw forest tangle I discovered and entrance leading down into the central dome of great underground edifice once dedicated to Magnus, the God of Sight, Light and Insight. Dimly liy by the faded power of it's magical pools, the shattered white walls of the enclosure shimmered whit a cold blue light.
The marble benches of the central plaza faced out across the surrounding waters to tall columns and sharp arches supporting the high dome. From the central high island, stately bridges spanned the still pools to narrow walkways behind the columns, whit broad vaulted avenues and limpid canals leading away through ever-deeping gloom into darkness. Reflected in the pools were the tumbled columns, collapsed walls and riotous root and vine growth thriving the dark half-light of the magical fountains.
The ancient Ayleids recognized not the four elements of mordern natural philosophy -- earth, water, air and fire -- but the four elements of High Elf religion -- earth, water, air and light. The Ayleids considered fire to be but a weak and corrupt form of light, wich Ayleid philosophers identified whit primary magical principles. Thus their ancient subterranean temples and sanctuaries were lit by lamps, globes, pools and fountains of purest magic.
It was by these ancient, faded, but still active magics that I knelt and contemplated the departed glories of the long-dead Ayleids architects. Gazing through the glass-smooth reflections of the surrounding pools, I could see, deep below, the slow pulse, the waxing and waning of the Welkynd stones.
The chiefest perils of these ruins to the explorer are the cunning and deadly mechanisms devised by the Ayleids to tornment and confound those would invade their underground sanctuaries. What irony that after these many years, these devices should still stand vigilant against those who would admire the works of the Ayleids. For it is clear... these devices were crafted in vain. They did not secure the Ayleids against their true enemies, wich were not the slaves who revolted and overthrew their cruel masters, nor the were they the savage beast peoples who leanred the crafts owar and magic from their Ayleid masters. No, it was the arrogant pride of their smug self-assurance that their empire would last forever, that doomed them to fail and fade into obscurity.
Screenshot från spelet med utsikt över huvudstaden.
Property of Bethesda Softworks (a ZeniMax media company) and 2k studios
Apanal och realistiska tuttar
Jag tycker inte om snedtak...
Kan ju för fasen inte inreda ett snedtakrum ordentligt! Kolla på mitt rum t ex. Allt befinner sig i mittem av rummet bara för att den vertikala vägghöjden är 63cm! Min säng är det enda som står inskjutet in till väggen. Folk frågar alltid hur jag ens klarar av att sova med taket precis vid nästippen men det är faktiskt rätt mysigt. Förutom om man fastnar om man skulle lägga sig på sidan tätt intill den näst intill icke existerande väggen.
Vaknade igår iaf i Safaris säng av att en ful kisse stod och skrek utanför fönstret (inte din katt Safari). Gick upp och duschade iaf och åt frukost medans hon snarkade vidare. Åkte sedan till skolan där jag hade en kort lektion matte. Läraren tyckte att jag hade kommit efter lite varpå jag säger:
-Ja jo jag är ju lite lat... Eller ok. Ganska mycket lat...
Ärlighet vara längst! Något som jag försöker intala mig själv var dag...
Plockade sedan upp Bravorion och hade en nostalgispelkväll där vi tittade på en massa massa gamla speltrailers på mina reklamdvd:s från 01 -04. Jag minns inte att spelen såg så jävliga ut. Man tyckte ju det var assnyggt förr! Numera såg det mesta ut som apanal. Förutom Windwaker då. Gjorde däremot en häftig upptäckt på en av skivorna. Där fanns det gameplay från "Kameo Elements of power" till den första Xboxen! För er som inte vet så släpptes det senare till Xbox 360. Gamereactor påstod att Kameo såg ut som om det skulle funka på Nintendo 64. Men vad vet dem? De gav ju Perfect dark Zero 10 av 10 bara pga hennes realistiska tuttar. Vilket var det enda dem skrev om i hela recensionen! Ja och så älskade dem Gears of war. Vad är det för fel på dem?!! Antar att man får ta det eftersom att det är en gratistidning.
Jag Bravorion och hunden tuggade iaf vidare på chipsen med tortillachipsen och började bråka om när Gamecuben och xbox igentligen släpptes. Total förvirring...
Nej nu ska jag gå och köra in mariekex i någon gammal diskettspelare.
