Dinkelfrön och gubbsjuka

Jag för ett krig mot dammråttorna under min säng. Det tycks som att dem har mobiliserat sig nu den senaste månaden och rekryterat in ett stort antal nya marksoldater. Jag studerade noga fientligeheten som den uttökande styrkan utstrålade och bestämde mig för att själv anfalla som ett taktiskt överasskningsmoment...
Kastar mig in undersängen och påbörjar striden som värsta Rambo med en massiv kulspruta i ena handen på minst 120kg! Framför mig står tusentals, om inte miljontals romersk-formerade trupper av dammråttor med symbolen "D" på sina bröst. Mitt beslut var en aning förhastat verkar det som, men nu går det inte att dra sig ur. The war has begun... Den första truppen närmar sig mig och jag slänger upp en piska likt Indiana Jones så den fastnar i sängens underrede. Svingar mig ovanför dem och mejar ner flera tusen damråttehejdukar med min megalombastiska kulspruta. Sa jag att den vägde minst 300kg? Släpper taget och landar ner på golvet i ett hav av damm från de stupade dammråttorna. Stannar sedan kvar i en Snake pliskin-lik posé för att se skräckinjagande ut. Jag hör en dammråtta skrika:
-HARYYUUUKKEEEN!
När jag tittar upp så får jag en blåsprakande spark rätt i ögat från något som kan liknas en dammig fot. Desorienterad kvicknar jag till och inser att min supermegahäftigabombastiska kulspruta är borta! Sedan känner jag det. En kall mynning mot mitt bakhuvud. Dammråtta nr: D 6000 000 har tagit den. Jag har nu inget annat val än att göra som dem säger. Dem leder mig till riktets mitt där jag möts av Warlorden Dammus Gluteus Maximus. Vinden får hans cape att fladdra i vinden och han har en lapp över en av de icke existerande ögonen. Han säger:
-NjåååhjååhjååHJÅÅYAAA!
Någonting säger mig att det här inte är positivt och smyger sedan försiktigt ut min minigun ur armvecket. Den är verkligen mini men väger säkert 67,23536kg. Drar sedan upp den hastigt och mejar ner Dammus Gluteus Maximus tills det bara blir... Ja... Damm kvar av han. Vänder mig sedan hastigt om och trycker de 20 (kan ha varit 20 000 000 men jag är inte bombis) dammråttorna fulla med bly  tills det bara blir damm kvar av dem också. Nu har jag äntligen fritt fram till deras ledare "Kadottaa pois yöpaita" som på svenska nästan kan översättas till "Borttappat nattlinne". Min bombastiskamegalomatiskfungolosalaneoflingpastillkulspruta är fortfarande borta dock... Shit liksom. Jag är fast inne i dammråttornas högkvarter med min superüberminigun utan en trygg utväg. Mina tankar rör sig runt om det kanske inte hade varit smartare att bara tagit fram dammsugaren. Men nej. Dammsugare är för mesar och tofflor! Inte en Rambo som jag. En Rambo med feta kulsprutan som tyvärr är borttappad.
Smyger runt ett hörn där jag hör röster. röster som kan liknas till ett mongo med för stort sockerintag. Framför mig står två dammråttor och värmer sig vid en brinnande fingerborg. Kutar fram och trycker ner deras "huvuden" i fingerborgen och ett dånande "WOOOOUUUFFF" ekar i korridorerna. Jag hade glömt bort att damm är oerhört brandfarligt och min toupé brändes bort till ett hårt skal över min fina hjässa. Nåväl tänker jag och plockar upp en tuss damm från golvet. Spottar mig själv i handen och drar det sedan uppe på huvudet för att kunna fästa dammet. Så gott som ny tänker jag och kutar sedan vidare i jakt på Kadottaa pois yöpaita. Ett dilemma uppstår dock. Om jag nu skulle lyckas med att döda Kadotta pois yöpaita så skulle jag sedan aldrig kunna ta mig här ifrån levande. Så vad göra?
Under min färd inne i högkvarteret passerade jag ett enormt lager av damm till att skapa fler dammråttor. Jag skulle kanske kunna sätta eld på det och få hela dammråttevärlden att sprängas i luften. Men då skulle samtidigt jag dö..

Ska jag offra mitt liv för mitt rum?
Svaret får ni inte idag.
To be continued!