Dinkelfrön och gubbsjuka

Jo visst har det hänt grejoer sedan J lämnade mig. Har visserligen varit hängig också de senaste två veckorna fysiskt pga att alla runt mig ska gå och bli sjuka hela jävla tiden. Men själv har jag klarat mig ganska bra.
Sedan den ödestigra dagen bestämde jag mig för att göra något åt mitt liv. Tanken är väl att jag har fått sänka ribban till att bli polis till att börja med, då pilotdrömmen kan ta en väldans lång tid att upfylla. Fast någon dag ska man väl bli det också om jag inte blir kriminalare. Iaf så började jag på en av de lokala gymmen för lite över en månad sen nu. Jag har gått dit varranan dag konstant bakis som snorig och har börjat äta som en häst i mina mått mätt. Visst börjar det komma resultat. Enligt mina ögon gör det det iaf, och det känns fysiskt att det finns något mer där nu. Numera när jag spänner mina biceps så får de en tydlig form! Min mage har blivit en aning plattare också. Åtminstonde är den fastare. Fast det finns ändå ett ganska tjockt lager fett över musklerna som döljer allting, men än kan jag inte träna bort det, då all energi måste gå till muskel och konditionsträning. Skulle jag börja träna bort överskottsfettet skulle jag inte öka i muskler. Något man måste vänja sig vid i början -.-
Fysiskt mår jag sådär. Jag längtar alltid till att kunna vara och träna, eftersom att jag kan fokusera alla tankar på det just då. Annars snurrar det mycket kring J. Eller snarare väldigt mycket. Ogillar fortfarande hennes beslut och undrar om hon verkligen mår bättre av att göra sig av med den hon kände sig tryggast av.

På Fredag ville tydligen bitchen i Karlstad att jag skulle komma på besök. Jag måste ju visserligen inspektera hans värmlänning. Men det kan ju gå på upp emot 500 spänn om man har otur med tågbiljetterna. Så vi får se hur det blir.


Jag och L i väntat på Thåström och kent. Zinkensdamm 08.