Carbonaramusen
När vi kom hem sen i alla fall så skulle jag göra lite Carbonara till lunch. Så medans jag står och donar så tar jag en titt ut genom fönstret och får syn på att lille Karlsson (den vilda katten som attackerar en titt som tätt) satt och lekte med något. Går ut och ser efter och hör ett mycket gällt skrik och får syn på en liiiten liiiten näbbmus. Jag vet att man inte ska ingripa i "naturen" men jag kunde inte låta misshandeln hålla på... Så jag jagade iväg Karlsson, sen skulle jag vända på den lilla musen eftersom han låg på rygg. Dessvärre var han/hon så uppskrämd att han/hon gallskrek så fort jag petade på honom/henne. Men jag tog han iaf i mina händer och bar upp honom/henne i en av småhusen där han/hon kunde få återhämta sig efter skräckscenariot. Det må vara ett skadedjur men måste de vara så söta?!
Sen satt Karlsson i mitt fönster och tittade ilsket på mig medans jag åt...
Jag har bestämt mig för att kalla musen för Olle.
hm var de en pik till vår katt som hette olle fast hon var en flicka? :P
Haha din lille djurrättsaktivist. xD Sådan här godhet är inte lik ditt vanliga jag. Vad har hänt?
Tja jag kan ju inte säga att jag inte blev påverkad av er gamla katt iaf:P
När det kommer till små däggdjur blir jag väldigt blödig.
Tja jag kan ju inte säga att jag inte blev påverkad av er gamla katt iaf:P
När det kommer till små däggdjur blir jag väldigt blödig.
Naaw, vilken gullig liten sötgnuff till kattmat.
Och du ska veta att när lilla, lilla Mel fyller tjugo, då kommer hon inte vara antik för det. Hon är nämligen Guds YNGSTA lillasyster (om han inte är mer pedofil än vi vet), och jag förblir ALLTID ung. Vem skulle annars finnas omkring för att påpeka för er gammelgubbar hur rynkiga och klottervänliga ni är?
