Uppsala here we come.
Ja i helgen var det minsann något som hände. Under veckan hade jag hört ett ryckte om en eventuell Schlagerkväll i Löten. Missförstå mig inte. Jag hatar schlagerfestivalen, men det blir så mycket roligare om man är ett par stycken som ALLA hatar det lika mycket som en själv och tittar bara för att garva åt allt som rör sig på scenen eller de torra skämten från värden. Tro mig. De var verkligen äckligt torra...Som vanligt så blandade dock Herr Cortobius ihop allting och skickade messet som skulle till mig ang. samåkning till värden istället för mig. Så jag fick först reda på det en timme innan avfärd. Mycket intressant människa den där Cortobius. Så jävla skön människa är svårt att hitta!
Resan bar iaf iväg i en liten Kia Zuma eller vad den hette från Norrtälje. Cortobius körde väldigt sansat och hade en mycket fin värdering som jag önskade att fler människor har:
"Om man är själv i bilen så kan man ju köra som man vill, men om man har passagerare så måste man verkligen ta hänsyn för de andra".
Själv skryter jag om att jag också är duktig! Fast Bravorion och jag har ju iof haft våra turer på B. la en grusväg och motorväg i runt 200 km/h... Men det är en annan historia!
Vi anlände i Löten runt 18:00 och började genast bråka om vad vi skulle äta. Jag tror vi stod en kvart inne på ICA utan att flytta på oss och bara gnabbade om vilken mat det skulle bli. Jag föreslog Carbonara, men det gick inte hem. Sedan var det tacos. Fast då pekade alla på Cortobius och sa att sist de gjorde det så slutade det riktigt illa. Så vi lämnade ICA för att köpa den maten det alltid blir när man inte
kommer överens... Pizza. Men ja. Pizza är ju gott.Sedan blev det dags för lite Rock Band. Som vanligt kunde jag inte hålla mig borta från trummorna (jag är ju bäst). Men de andra uppskattade inte att jag kaxade dock så jag överlät pinnarna till Cortobius B. la. Gör spelar det ju knappast längre för att det är roligt. Jag vill bara bli så sjukt bra som möjligt. Men jag fixar fortfarande inte The Who: Won't get fooled again. Eller jag har gjort det två ggr, men just nu så går det bara inte på Expert.
Sedan började Schlagerkvällen. Allt var verkligen skitdåligt och Petra Medes skämt... Alltså. Hur kan de ens skriva sånt skit och sedan visa det på TV!?
Ett protololl fylldes i av värdarna och alla fick ge sina personliga poäng om vilken vi tyckte var bäst. Så i slutändan så van Mikael våra "hjärtan" och vi ringde in en röst på honom. Men sen var han den enda dugliga som uppträdde under hela showen. Sen hade
han världens skönaste uppsyn i Greenroom som såg ut ungefär såhär:Snälla... Döda mig
Han gick dock inte vidare... En riktig besvikelse. Men det blev fika efter hans förlust iaf och ett parti UNO. Där en viss lady mobbade mig skitmycket. Jag vill ALDRIG spela UNO igen fatta! Men gör om det till en drinkinggame och jag kanske ställer upp. Kommer ju bli aspackade efter en omgång bara...
Efter UNO - matchen bar det hemmåt iaf. Jag hade fått för mig att vi skulle sova kvar där, så jag fick skjuts in till Norrtälje och hade lämnat min bil hemma. Alltså kunde jag inte bli hämtat. Så det uppstod ett litet dilemma som dock slutade med att Lady ställde upp för stackars mig och lät mig sova i hennes föräldrars gästrum. Så ett speciellt tack till dig Lady!
Nu har jag precis kommit hem från ännu ett träningspass. Visst växer jag till
mig, men jag har låååångt kvar innan jag ens kan kalla mig tränad.
Dagens bild blir på min vovve Oliver.
TGI EB Games
Det blev inte många bilder den här dagen.Råkade glömma bort att ta lite fler snaps över min dag, men det blev som det blev.
I onsdags hade iaf jag bestämt mig för att göra ett besök i Stockholm och göra ett stop på EB Games samt hälsa på min syster.
Som vanligt så var det mycket folk i den stora staden som shoppade loss, vilket jag fann lite underligt med tanke på den omtalade lågkonjukturen...
Syrran och jag möttes på Stureplan och började genast diskutera om vad vi skulle äta (typiskt min familj). Våran gemensamma röst hamnade på TGI Friday. Där tog vi båda en Cheeseburgare med krispig bacon. Eller ja. Vi råkade visst beställa fel. Det fanns tydligen en hamburgare som hette "Cheeseburgare" och en som hette "Cheeseburger with crispy bacon". Stor skillnad tydligen! Men jag redde ut det missförståndet med en förbipasserande servitör och fick en ett litet fat med extra bacon. Mumma! Men sen är det ju klart att det är mumma när en cheeseburgare kostar 109kr till lunch!
Vi begav oss mot Gallerian sedan för att göra en anhalt på EB Games. På vägen förundrades jag över hur "snea" alla blev på ett av mina kort. Kan ju inte påstå att kameran i iPhonen är någon vidare höjdare eftersom att allt nästan måste vara blixtstilla för att ens bli någorlunda normalt... Anledningen till stoppet på EB Games iaf var för att en vän påstod att de köpte ens gamla dvdfilmer. 100kr för 3st sas det och mycket riktigt så var det så.
Lämnade in 15 värdelösa dvdfilmer och fick 500kr på ett presentkort som jag antagligen kommer spendera på kommade Killzone 2 nästa vecka. Så då blir det ett nytt besök.
En lång promenad väntade sedan ända från centrum ut till Hammarby sjöstad. Vi tog en paus på ett Café vid Mariatorget. Jag tror det tillhörde Hotell Rival eller vad det heter. Där blev det två morotskakor och någon form ab youghurtdryck som dessvärre var äckligt söt. Jag hade ju mer hoppats på en form av smoothie som var osockrad. Det behövs nämligen inget socker om man ändå gör en smoothie av frukt och youghurt. Men jag fick dock stå ut med den. Kunde ju ha tagit vatten men orka gå och hämta.
Färden gick vidare mot dagis där vi hämtade upp min systerdotter. Min syster påstod att hon hade sett fram emot mitt besök ända sedan och vaknade och det var tydligt. Jag verkade t. om vara populärare än hennes mormor. Så där satt jag sedan i Hammarby sjöstad och
trummade med plastskedar på en bok om en viss pojke vid namn "Totte". Vikte pappersflygplan och drack bajste enligt systerdottern. Barnhataren Nr. 1 turned soft för ett ögonblick.Vad är det som händer med mig?!
Carbonaramusen
Hade varit ute på en riktigt lång promenad idag med Oliver som kompensation för att jag inte kunnat träna så mycket (troligen fått någon form av inflammation eller överbelastningsskada på handlederna). Gick genom isen såklart, men det är ju inte såvidare ovanligt för att vara jag med tanke på min otur. Fast å andra sidan så var det i en liten bäck och jag hade stövlar på mig...
När vi kom hem sen i alla fall så skulle jag göra lite Carbonara till lunch. Så medans jag står och donar så tar jag en titt ut genom fönstret och får syn på att lille Karlsson (den vilda katten som attackerar en titt som tätt) satt och lekte med något. Går ut och ser efter och hör ett mycket gällt skrik och får syn på en liiiten liiiten näbbmus. Jag vet att man inte ska ingripa i "naturen" men jag kunde inte låta misshandeln hålla på... Så jag jagade iväg Karlsson, sen skulle jag vända på den lilla musen eftersom han låg på rygg. Dessvärre var han/hon så uppskrämd att han/hon gallskrek så fort jag petade på honom/henne. Men jag tog han iaf i mina händer och bar upp honom/henne i en av småhusen där han/hon kunde få återhämta sig efter skräckscenariot. Det må vara ett skadedjur men måste de vara så söta?!
Sen satt Karlsson i mitt fönster och tittade ilsket på mig medans jag åt...
Jag har bestämt mig för att kalla musen för Olle.
När vi kom hem sen i alla fall så skulle jag göra lite Carbonara till lunch. Så medans jag står och donar så tar jag en titt ut genom fönstret och får syn på att lille Karlsson (den vilda katten som attackerar en titt som tätt) satt och lekte med något. Går ut och ser efter och hör ett mycket gällt skrik och får syn på en liiiten liiiten näbbmus. Jag vet att man inte ska ingripa i "naturen" men jag kunde inte låta misshandeln hålla på... Så jag jagade iväg Karlsson, sen skulle jag vända på den lilla musen eftersom han låg på rygg. Dessvärre var han/hon så uppskrämd att han/hon gallskrek så fort jag petade på honom/henne. Men jag tog han iaf i mina händer och bar upp honom/henne i en av småhusen där han/hon kunde få återhämta sig efter skräckscenariot. Det må vara ett skadedjur men måste de vara så söta?!
Sen satt Karlsson i mitt fönster och tittade ilsket på mig medans jag åt...
Jag har bestämt mig för att kalla musen för Olle.
Min dag ur en mobilkameras perspektiv
Vaknade upp och insåg att jag hade långt kvar på den årliga storstädningen.
Frukosten blev en shake gjorde på banan, råa ägg och mjölk. Proteiner och
kolhydrater är bra när man vill vara på topp!
En hund med en viss röd boll mötte mig vid dörren till toaletten.
- Jag vill ha mat.
Sa han. Så det var bara att dra på sig mössan och ge sig ut till bilen.
Ugh... Denna förbannade is och snö...
Folket hade en underlig körstil idag må jag säga. Det var bäst att vara på
sin vakt.
"El Maco. Vad tänker dy pa?" Ja jag vet. Inte särskilt hälsosamt. Men å
andra sidan är allt ohälsosamt om man överkonsumerar det.
Även vatten kan döda en i för stora mängder.
En paus för lite Rock Band tyckte jag och började köra mina Wannabe riffs.
Efter en stor portion hundmat föreslog Oliver en promenad i det mysiga
vädret.
Lite Aeu de Moose tyckte Oliver var en bra idé och bestämde sig för att
gnugga loss i snön.
Skogsskövling kan också ha sina fina sidor.
En kväll med frustration. Så kan man sammanfatta kvällen med Grim -
Fandango. Det är hur bra som helst trots att det snart är 15 år gammalt.
Efter en stunds frustration fann jag lugnet igen när jag vilade ögonen på
lavalampan.
Minisemla är fina grejer de. Tillsammans med ett program om terrorism
till sjös blir det inte mycket bättre.
Sen var det dags för en till omgång Rock Band innan det blev dags att
sussa kudde.
Konstaterade hur groteskt ful jag är i spegeln.
Sedan tog jag tag i min motordrivna borste och började mima i handtaget.
Kvällens lektyr blev "Level" tillsammans med lite Steven Lynch ur min iPhone.
Ny brud
Jag har skaffat mig en ny flickvän nu. Hon säger inte så mycket, är ganska kall och en riktig anorektiker. Smakar papper gör hon också. Men jag är iaf inte FÖR KORT för henne! <3
klosettångest
Det var fyra år sen sist men nu har det äntligen hänt.
Jag bytte. Inte vilken mobil som helst heller utan en iPhone! Mr. Manchester har ifrågasatt mitt beslut om varför jag promt skulle ha en iPhone varpå jag svarat att det är den enda mobilen idag som faktiskt skiljer sig från resten. Titta på Tre's utbud T. ex. Alla mobiler i deras utbud ser och används på samma sätt. Visserligen finns det några undantag som Xperia x1 och den nya Nokian, men ingen av dessa "smartphones" har en lika bra skärm som iPhonen. Så extremt lättanvänd och exakt skärm har jag aldrig varit med om tidigare. Men visst finns det negativa sidor med den också. Saker som är en självklarhet enligt en själv ovh alla andra telefoner saknas på denna. Men det är Apple som leker pretto som vanligt.
Mitt barndomsjag lyser igenom nu också. För idag var det dagen då min gamla mobil skulle stängas ner för gott och mitt nummer flyttas till iPhonen. Vemodigt stängde jag av den och packade ner den i sin lilla låda. Separationsångesten jag hade stora problem med som liten dök upp igen. Jag kan ta ett exempel från när jag var runt tio år.
Mina föräldrar hade bestämt sig att byta ut klosetten mot en nyare och mer välfungerande variant. Så den gamla hamnade ute i trädgården i väntan på att köras till tippen. Men jag vägrade låta dem slänga den!
Så där stod den nästan i två år tror jag bara för att jag inte klarade av att släppa den. Jag utvecklar väldigt mycket affektionsvärden i prylar som egentligen inte har något värde alls. jag var alltså bra sjuk i huvudet som barn. Men med åren har jag lyckats träna bort det till den grad att jag faktiskt kan släppa taget om vissa prylar. Jag kommer dock aldrig klara av att slänga min gamla mobil.
Det var den mobilen jag hade sista året på gymnasiet, när jag träffade J, slängdes runt i min ficka på otaliga kentkonserter, tiden då Mr. Manchester och jag blev oskiljbara och den jag messade sönder tummarna med. Hur ska jag kunna slänga den? Den svek mig aldrig. Det var den hitills bästa mobilen jag haft<3
Men nu är det iPhonens tur att visa vad den går för, och jag är redan mycket nöjd. Men den kan aldrig ersätta min k608i pga minnen jag har med den.
Imorgon ska jag förmodligen hem till självaste Mr. Manchester. Tänkte ta med videokameran och jobba lite på vårat kaffeprojekt och våldgästa hans hem. Förhoppningsvis åker han inte till gnällbältet förens på lördag, men annars får jag väl bita tag i anklarna på han och slita av hälsenorna så att han inte kan åka. Then he's mine!!! Som i den där Stephen King boken.
Trotjänaren<3
Framtiden.
Jag bytte. Inte vilken mobil som helst heller utan en iPhone! Mr. Manchester har ifrågasatt mitt beslut om varför jag promt skulle ha en iPhone varpå jag svarat att det är den enda mobilen idag som faktiskt skiljer sig från resten. Titta på Tre's utbud T. ex. Alla mobiler i deras utbud ser och används på samma sätt. Visserligen finns det några undantag som Xperia x1 och den nya Nokian, men ingen av dessa "smartphones" har en lika bra skärm som iPhonen. Så extremt lättanvänd och exakt skärm har jag aldrig varit med om tidigare. Men visst finns det negativa sidor med den också. Saker som är en självklarhet enligt en själv ovh alla andra telefoner saknas på denna. Men det är Apple som leker pretto som vanligt.
Mitt barndomsjag lyser igenom nu också. För idag var det dagen då min gamla mobil skulle stängas ner för gott och mitt nummer flyttas till iPhonen. Vemodigt stängde jag av den och packade ner den i sin lilla låda. Separationsångesten jag hade stora problem med som liten dök upp igen. Jag kan ta ett exempel från när jag var runt tio år.
Mina föräldrar hade bestämt sig att byta ut klosetten mot en nyare och mer välfungerande variant. Så den gamla hamnade ute i trädgården i väntan på att köras till tippen. Men jag vägrade låta dem slänga den!
Så där stod den nästan i två år tror jag bara för att jag inte klarade av att släppa den. Jag utvecklar väldigt mycket affektionsvärden i prylar som egentligen inte har något värde alls. jag var alltså bra sjuk i huvudet som barn. Men med åren har jag lyckats träna bort det till den grad att jag faktiskt kan släppa taget om vissa prylar. Jag kommer dock aldrig klara av att slänga min gamla mobil.
Det var den mobilen jag hade sista året på gymnasiet, när jag träffade J, slängdes runt i min ficka på otaliga kentkonserter, tiden då Mr. Manchester och jag blev oskiljbara och den jag messade sönder tummarna med. Hur ska jag kunna slänga den? Den svek mig aldrig. Det var den hitills bästa mobilen jag haft<3
Men nu är det iPhonens tur att visa vad den går för, och jag är redan mycket nöjd. Men den kan aldrig ersätta min k608i pga minnen jag har med den.
Imorgon ska jag förmodligen hem till självaste Mr. Manchester. Tänkte ta med videokameran och jobba lite på vårat kaffeprojekt och våldgästa hans hem. Förhoppningsvis åker han inte till gnällbältet förens på lördag, men annars får jag väl bita tag i anklarna på han och slita av hälsenorna så att han inte kan åka. Then he's mine!!! Som i den där Stephen King boken.
Trotjänaren<3
Framtiden.
