Dinkelfrön och gubbsjuka

Bravorion har äntligen återvänt från det karga landet utanför civilisationen! Han var här under en dag och pressa GTA. Vad gör vi annars liksom. Sedan råkade han introducera mig för Guitar Hero... (eller Rockband var det just då, men det var alldeles för dyrt. Väntar hellre på Guitar Hero on tour istället). Först spelade jag trummorna. Vilket gick helt åt helvete. Så istället så bytte vi då Bravorion är van vid att lira trummor och jag tog gitarren. Föll för det direkt! Vände mig till Bravorion och bara:
- Jag MÅSTE ha det här!
Sen började jakten på Guitar Hero III. Det var slut överallt... Fast sen sprang vi på det på flygis och lyckan var gjord. Extremt roande och den fiktiva känslan av att man spelar på riktigt fyller en med en ätka luftgitarrkänsla som nästan övergår till en riktig. Herregud jag battlar ju mot självaste Slash då och då! Såja lugn nu Auto. Det är inte på riktigt. Du kan inte spela Gitarr så där bra...
...Daem.
Jag är en liten n00b och kommer alltid vara det när det gäller riktiga saker. TV-spel däremot är en helt annan sak. Iaf när det kommer till casual gaming. Mina vänner säger att jag aeger på allt typ, men jag vet inte... Jag kommer in fort i olika spel, det kan jag erkänna. Men bra? Näe... Har man spelat spel i 19 - 20 år så kan man grundprincipen vid det här laget. Det vore väldigt skoj om man kunde inviga Safari i spelens värld också, men jag har bara haft motgångar hitills. Försökte få henne att spela The Sims en gång, men hon installerade aldrig skivorna... Men jag ger inte upp! Hon ska bli den snygga tjejen som spelar spel. Som alla nördar kommer jaga efter sedan förvisso så... Nu vart det inte en lika bra idé helt plötsligt. Fan jag är för smart för mitt eget bästa!
Pease OUT!

Kör ironigrejen och låtsas vara en megatjärna med min plastgitarr bestående av fem knappar.