Dinkelfrön och gubbsjuka

En extrem ångest skriker i hans öron. Extremare än vanligt. Den skriker om total misslyckande och en framtid under slussen. Extrem panik, naglarna skär i tapeten i ett desperat försök att fly. Vill inte vara kvar. Vill försvinna. Vill försvinna till den omöjliga möjligheten. En värld där kreativitet hyllas och intelligens försummas. Vart kommer man genom att bara vara allmänbildad. "Picking and nibbiling of everything..." som en bikaraktär en gång sa till Lisa Simpson. Det är vad han är. Ett totalt jävla misslyckande som aldrig kan hålla sig till en sak. Det dröjer två månader innan nästa spännande sak dyker upp och en ny riktning intas. Fullföljer aldrig målen utan springer bara förbi dem till nästa och nästa och nästa...
Varför kan han inte bara hålla sig till en sak för? Han kanske skulle söka till den där mediaskolan i Hammarby sjöstad och äntligen bestämma sig för något.
Han tränar nästan varje dag på att lära känna sin röst för sång men det är knappast ett troligt karriärsval. Hans gudar, kent ger han från och till en pikant bismak av avund som sticker i smaklökarna. Varför kunde det inte vara han som kom på allt det där gudomliga? Ändå älskar han dem för att dem förgyller hans liv med så mycket glädje och sorg.
Han drömmer att få stå på scen dit alla har kommit för att höra hans musik. Bandets musik och ingen annans. Bära kents arv vidare efter att dem har brutit upp. Men det kommer aldrig bli. Killen kan ju inte ens lira gitarr. Vilket också var ett biprojekt han sysslade med under hösten. Dundermissen kanske var att han inte tog en gitarr eller sångkurs, men det var för dyrt och han ansåg att han hade lärt sig tillräckligt mycket på egen hand för att inte behöva slänga ut pengar för att börja om från scratch igen. Ett dumhuvud helt enkelt.
Hans dröm om att bli pilot kan lika väl det gå i kras på grund av hans hörsel. Likaså hand andrahandsdröm om att bli polis som också hänger på hörseln. Men hans allra största dröm då?
Den allra omöjligaste... att bli en artist.

Min blogg har blivit flyttad den senaste tiden så det är min ursäkt till varför det har varit så tyst.

So it has begun...
Den riktiga produktionen av "The Snitch" har påbörjats. Bravorion är lagom arg på mig eftersom att jag har beslutat att ditcha de första inspelningarna vi gjorde med digitalkameran. Men det skulle bli väldigt fult om man klippte in den sunkiga 320*240 in i en bild på 1.7megapixel som dessutom är i widescreenformat. Det funkar bara inte. Jag är regissör och jag bestämmer! Men de första provfilmningarna kom till användning som en form av förhandsvisning som skickades till stockholm läns kulturråd. Förhoppningsvis kan vi få lite bidrag till vårt projekt av dem om vi har tur...
Gårdagens inspelning vart bra flummig. Ingen av oss vkerade direkt "upp for the job" om man säger så. Det flummade ur rätt bra och med hjälp av länken längre ner så kan ni se våra ett urval av våra misslyckade tagningar.
Vi behöver fler skådespelare eller en kameraman / kvinna. Så om det finns någon där ute som läser det här så skrik till. Vi behöver folk! Hur vi än gör så krävs det mer människor. Det är en pina att bara vara två! Vi vill att vår B - film ska bli så bra som möjligt. Jag vill det åtminstonde. Sen om det finns någon som har en mikrofon med 35mm kontakt så gör jag nästan vad som helst för att få låna den. Det är vi också i stort behov av!

http://www.youtube.com/watch?v=LlSzIuGiTqc
Ja jag vet. Lite av texten syns inte men youtube muppade ur...


Här är min väldigt lilla skönhet.

Påtänkt senare: Jag är ironisk Bravorion så ta inte åt dig nu!